Modeblogg special.

Imorgon förmiddag så där är det dags att vända blad, men innan dess tänkte jag vi skulle titta på lite roliga bilder från den klädintresserade moderns yngre dagar. Det väcker frågor - varför, till exempel, finns det inga piffiga små hattar längre?

Vi startar emellertid med tiden då hon ännu inte fick välja kläder själv, ungefär 1923-24, och det är också en bra bild av klass-samhället. Här är det sommar, och en liten trumpen tjej står i mitten i korviga strumpor och konstig overall med korta ben.

Den fina damen till höger om henne är hennes mamma, Ruth Korall, och flickan med stora rosetten hennes syster som dog tidigt. Mamma bor emellertid inte längre tillsammans med dem, hon är fosterbarn hos kvinnan i förkläde längst till höger, Amanda Ohlsson, och hennes man. Platsen är deras kolonistuga i Dalen i Enskede. Ruth kommer och hälsar på ibland och hennes lilla dotter blir alldeles betagen i hennes fina kläder - och så luktar hon parfym. (Amanda har inte alltid förkläde. Ibland klär de sig fina alla tre och går på söndagspromenad, när Ohlsson har varit på fackföreningsmöte.)

Här nedan, ungefär 1930, tror jag mamma är mycket nöjd, för hon är brudnäbb och har vacker klänning själv.

1939.

Vinterpromenad 1939, nu är hon ungefär 17 år och hennes outfit är något slags overall med byxor som slutar i knickers-höjd, vita knästrumpor, märkliga vita vantar och mössa knuten som en scarf. Tror jag. Den unga killen som tog bilden syns till höger, han hette Olle Thyr, så det är förmodligen han som kopierat bilden själv och tonat ut den mot kanterna.

Vår - sommar 1940.

Här är hon alltså arton i dräkt och hatt och med handväska på kaffeserveringen Mor på höjden. Vid arton var man definitivt vuxen och förväntades ha ett arbete eller studera (om man hade råd). Fortfarande när jag var femton skulle man skaffa en ny dräkt varje vår.

I kolonistugan, byxor och skjorta och någon sorts sneakers. Kusinen till höger var lite mer konventionellt klädd. Långbyxor är ännu inte någon självklarhet för flickor.

Oh ljuva skärgårdspang! står det i fotoalbumet. Hela gänget åker på pensionat. Det hette Hemfrid, står det i en annan undertext, med tillägget "Hm". Mamma längst fram i vit topp och shorts.

1941.

Tidig bikini med stadiga byxor. Bilden från Södertälje. Lägg märke till cigarretten!

Snöbollskrig. Alla umgås hela tiden i stora gäng, och när de inte cyklar, simmar eller solar, går de raska vinterpromenader. Eller vänslas. Har jag förstått. Jag tror de har enormt kul.

Mera hatt!

"Mycket stolt över hatten", står det i albumet. Hur satt den fast?

7 maj 1945
Gerd gifter sig. Ny hatt med flor, jag tycker den är helt bedårande.

Under bröllopslunchen på Piperska muren utbryter fred efter fem års världskrig. Mamma och hennes norska flyktingman går ut på stan, berusade av glädje, och han klättrar upp i en lyktstolpe. Båda är tjugotre år. (Äktenskapet håller tills jag blir sex år.)

Yrkesroller.

Reporter under en intervju.

I Stockholms juniorhandelskammare. Gissa vem som tar ledningen?

Femtiotal.

På väg till en skolavslutning, Vällingby. Mamma i figursydd dräkt med lång kjol, dotter i poplinkappa.

Lätt och ledig reklampose. (Hon känner en reklamtecknare som behöver fotounderlag.)

Den här bilden har texten: "Fotograf Svarta Handen."

Sextiotal.
Nu dyker det upp två små barnbarn.

Jag med barnen - U till h, P till v - våren 1965 hemma hos mamma.

Det här var lite tidigare, hösten 1964, hemma hos mig och KG. Mamma i finblus och hatt sitter med U i knät och tittar argt på mig, ungefär som om hon säger: "Vad gör jag nu då?" Tålamod är inte hennes styrka. Hon är mycket förjust i sina barnbarn, men hon håller bebisar på ett konstigt sätt på sina korslagda ben och lär sig aldrig riktigt skilja på dem. Hon är bra på kläder och mat, men djur, barn och blommor är lite av mysterier för henne.

London 1967. Mamma, som skriver reportage och gör radioprogram, i svart/vit klänning med två av sina äldsta och bästa vänner som är på besök.

Sjuttiotal.
1971 är hon VD på Turisthotellens Riksförbund, fyller femtio och firar med en stor gårdsfest.
Här i guldbroderad blå sammetsväst.

Jag på festen med ena sonen i knät. Vi hade alla tre shorts, killarna även skjorta med slips och jag röd knytblus.

Åttiotal -
och mamma blir förälskad i en guldfärgad vadderad klänningsrock, eller vad man ska kalla det.

Det är lite av Gloria Swansons golden years över den, själv skriver hon i albumet att hon klätt ut sig till lyxmöbel.

Och här 1995 hemma på Fridhemsgatan, 73 eller 74 år. (Varför står det en uppochnervänd temugg på bokhyllan?)

Nu har jag firat mamma med en modevisning, det passar henne precis.

Själv är jag nog mest förtjust i fyrtio- och femtiotalens kläder när jag ser tillbaka, bortsett från de jobbiga höfthållarna. Det blev bekvämare kläder och roligare färger på sextio- och sjuttiotalen, men dräkterna och de damiga klänningarna och de fåniga hattarna var rätt kul också. Vad tycker ni?