« Good moaning (och nu är det bestämt) | Skön stadstystnad och ett danskt palä. Och Inception. »
@ 2010-12-25 – 13:29:11
Det är bara sex minusgrader, och ändå kändes händerna som om de skulle frysa av när kameran åkte fram (den bor i en randig vante annars, utomhus). Men man vänjer sig! Det finns så många vackra snöformationer att man gärna skulle trava runt hela stan och dokumentera dem alla.
Klockan var ungefär halv tolv när jag tog de här bilderna och solen stod som högst, dvs inte riktigt över hustaken i söder. Men den gav snön ett mjukt skimmer när den tittade fram.
Jisses ...
Här var det äntligen lite varmare idag. Bara minus tretton. Igår var det -27. Då var det dubbla långkalsonger och täckbyxor under långkjolen. Och vantar i ansiktet, omramat av kapuchongens luddkant.
Idag gick det ju att strosa.
Häftig bild med "snöbarn" i cykelsits. Den kändes bekant på nåt sätt som jag inte riktigt begriper. Alltså som att det finns nån förlaga på konstmuseum.
annika
Det finns säkert någon konstförlaga, men dessutom ser snöbarnet ut som de där otäcka gipsavgjutningarna från Pompeji. Jag tvekade lite innan jag tog med den - men man måste ju inte se något makabert i det. Tänkte jag. Eller...?
Ja det kan vara Pompeji jag också associerar till.
Nu har vi bara -7.
Det är utlovat "massor av snö i natt" men det finns inget sådant som börjat här än. Bara muelnheten.
Cecilia, kan du förklara "vantar i ansiktet"?
annika
Jag misstänker att hon höll händerna för ansiktet för att det var så kallt!
Precis så. Tack Annika.
Aha! Jag trodde det var någon avancerad norrländsk specialitet!
Related posts
The content of this website belongs to a private person, blogs.se is not responsible for the content of this website.
Leave a comment
Hide subcomments