Jodå - trevlig midsommar härifrån också!

Glad midsommar!

Jag gissar att sönerna med åtminstone ett barnbarn är i Krokom, och Supergrannen är i Hälsingland. (Lite tomt att inte ha honom nysande och musikspelande i lägenheten intill.) Själv kommer jag att knata omkring här som vanligt, men jag funderar på att ta en midnattspromenad i natt eftersom det faktiskt är sommarsolstånd nu, och känna tusen års firande susa kring öronen.

När jag var barn blev det just inget midsommarfirande eftersom jag var i Norge på somrarna. Men efter det har jag förstås plockat blommor och dansat kring midsommarstänger och känslan sitter i ryggmärgen och i magen, det är något särskilt och fundamentalt med midsommaren. Andra européer verkar tycka att vi har ett speciellt förhållande till naturen och det stämmer nog, i alla fall för mig. "Vi har just kommit ut ur skogen", skrev Thorsten Ehrenmark en gång.

Men hur stämmer det med yngre generationer? Vad känner nittonåringar för midsommaren? Är den bara ett festtillfälle i största allmänhet?

Jag fick ett par fina bilder i mailen från en bekant på Gotland som är konstnär, foton på hennes gård och en vacker liten blomteckning. I Visby och på Tofta lär det bli den vanliga fyllan och kaoset i helgen, men hon sitter säker ett antal mil från fåfängans marknad.

Ros kallad Biskopinnan, säger K, eftersom en biskopinna tog med den till Gotland.

Sommarsolstånd – halv två på natten i Stockholm, stilla och fridfullt. Midnattssolen når inte hit, men solen lurar precis under horisonten.