Måndagspytt med små norska språksorger, en fågel och en film.

Det finns ett ord på engelska, unkempt, som betyder ungefär vad man kan se nedan – okammad, icke tillsnofsad. Men mången anglosax har undrat vad då "kempt" betyder, för det finns inte. Det måste väl ändå ha funnits?

Nästan precis så här med håret i ögonen ser en av
de unga giriga Los Angeles-fastighetsmäklarna ut
i "Million Dollar Listing", men för honom kostar
det flera tusen dollar i månaden.
Jag behöver bara kliva upp ur sängen och gäspa
en vanlig måndagsmorgon.

Breivikrättegången är äntligen över och jag ska skriva en sista blogg om vad jag tror om denna massmördare och terrorist, men inte just nu.

Just nu har jag några små språksorger vad gäller norskan. Norska är ju mitt andra modersmål som jag lärde mig av älskade människor när jag var barn, så när jag hör norska drar en varm ström av känslor genom mig. Det är mitt språk! MEN – jag har inte talat det regelbundet sedan jag var femton och slutade åka till Norge tre månader varje år.

Alltså – jag har inte levt i Norge. Jag har inte gått på universitet i Norge och pratat, diskuterat och fikat med jämnåriga och utvecklat mitt språk tillsammans med dem. Jag har inte kontinuerligt läst kurslitteratur, tidningar och böcker på norska. Så nu, när jag läser norska artiklar och rättegångsreferat på nätet varje dag, märker jag till min sorg att det är massor som jag inte omedelbart förstår.

Om ni kan tänka er att ni plötsligt vaknar upp en morgon och märker att alla andra svenskar utom ni vet, och alltid har vetat, vad KNORF betyder, alla utom ni, så förstår ni hur det känns. Vad då KNORF? frågar jag mig alltså med hyfsat långa men jämna mellanrum. Och så måste jag leta på nätet.

KJIP, till exempel. Breivik var ute på krogen ett halvår innan han blev massmördare, var full och dum och trakasserade en lokal kändis med sina högerextrema idéer. Små diskreta vinkar om att han borde dra åt skogen bet inte. Han var riktigt kjip, säger kändisen, och till slut fick de be vakten slänga ut honom. (Varvid Breivik skrek: Om ett år är jag tre gånger mer känd än du!)

Kjip...? Jag får slå upp. Det betyder kjedelig, står det, och kjedelig betyder ju tråkig. Men i det här sammanhanget antar jag att kjip står för "jobbig". Lite senare hittar jag ordet "jeg skal være grisekjip" i Rockyserien i Dagbladet, och där betyder det absolut "skitjobbig".

Och uttryck som man begriper men inte sett i riktigt det sammanhanget. "Det fikk jeg ikke med mig", betyder "Det såg jag inte, det hände men jag lade inte riktigt märke till det, det gick inte in."

"Nå er jeg optatt av..." – nu fokuserar jag på, nu avgränsar jag mig till.

"Nå tar jeg for meg..." – nu tänker jag prata om...

Så där håller det på, och jag strävar med att inkorporera dessa för mig nya norska kunskaper med mina gamla, att lära sig är inga problem men hur ska jag få ett känslomässigt förhållande till dem? Norska är ju inte mitt andra språk, det är mitt andra första.

OCH SÅ kom jag traskande uppför trappan i farstun och såg vita fläckar på stengolvet och visste att klockan var slagen, igen. En pippi hade nyfiket flaxat in genom den öppna porten och uppför fyra trappor och fanns nu någonstans framför mig.

Jodå. Mycket riktigt.

En skata satt på vindsdörrsgrunkan, för den kom inte längre. En ung och oerfaren en.

Icke! tänkte jag. Jag tar INTE fram vantarna och försöker bära ut den, jag har ont i huvet och den har en LÅNG vass näbb. You're on your own! morrade jag mot skatan.

Fast jag gick in och hämtade vatten och lite Falu rågrut åt den. Som den struntade i, den kastade bara några blickar på mig och försvann nedåt, slog huvudet i ett fönster och flög vidare våning för våning och tog sig ut själv. Ha, de kan ju! I fortsättningen får de klara sig själva.

FILM, så. (Varning, spoilers!) The Grey, med aptråkiga Liam Neeson, mannen utan humor, är precis som Safe House en film filmälskare ser när de inte ser film. Safe House hade fina skådisar, och det var väldigt roligt att se Fares Fares och Joel Kinnaman i amerikansk action och Denzel Washington tycker man ju om, men den var så klichétyngd att man vred sig av genans.

The Grey handlar om män som störtar med ett plan i snöig vildmark och trakasseras av elaka, morrande, ondsinta vargar. Tyvärr är det lågbudgetvargar som ser ut som håriga grisar på nära håll, tilltufsade som om de stått i skåpet sedan någon film på sjuttiotalet. Liam Neeson ska föreställa Mannen från vildmarken som Vet Allt och representerar den sorgsna, ödestyngda manligheten mot naturen (vridningar av genans igen) och leder de andra, men dessvärre är han en riktig klant. ("Gutta på skauen", de unga grabbarna som deltog i norska motståndsrörelsen under andra världskriget och bodde i små skyl i skogen utan att göra något väsen av det, hade flinat sig fördärvade, tänker jag.)

När stormen slår till kommer ingen av de överlevande på att bygga en hydda av allt granris runt sig, de pulsar i halvmeterdjup snö utan att få den ljusa idén att sno ihop någon sorts snöskor, och vad gör Liam när den näst siste överlevande fastnar med skon mellan två stenar i forsen och hamnar med huvudet under vattnet? Dyker han, redan våt som han är, ner en meter och drar loss den fastnade foten? Icke då. Drar han in luft och överför via mun mot mun till stackarn? Ja, två gånger, sedan skiner han i det. Istället sliter han och drar i offret tills det drunknar. Duh.

OK, jag har sett för mycket film. Massor av människor tycker detta är vansinnigt spännande. Lyssna inte på mig!

PS/ Nytt norskt ord idag. TURBOANKE. Som inte har med snabbsimmande ankor att göra, utan med anke=överklagande.

Chad Rogers från Million Dollar Listing.