Så här är det: Man ska inte ha för många saker att göra, för då riskerar man att liksom stelna och ingenting alls händer. Om man däremot har två saker som så att säga ligger rakt framför en i synfältet, kan man spela ut den ena saken mot den andra.

Idag är det ett trängande samtal som jag absolut bör ringa. Absolut just idag. Men jag vet inte riktigt hur jag ska formulera det jag har att säga, så det är en något skräckfylld uppgift.

Alltså slår prokrastineringen till med full kraft, och i ren panik öppnar jag ett dokument som ligger på datorskrivbordet och skriver klart något som jag borde ha gjort färdigt förra helgen, första projektet på listan att klaras av eftersom det är relativt litet.

Fingrarna slår på tangenterna, idéerna strömmar till. Och det blir klart.

Otroligt. Det är klart.

Så hur i helskotta gör jag nu med Samtalet? När jag inte har något att gömma mig bakom?

PS. Jag ringde till slut. Mitt i finalen. Det blev ett väldigt kort samtal.