I det förflutna tänder KG sin pipa på balkongen i kvällningen. Barnen sover. Hans mycket unga fru tar en bild.
Många år senare tar samma fru fram sin diaprojektor, den som sprider värme som en kolmila och luktar bränt damm, monterar in bildfönsterstålskelettet, lyckas bända loss objektivet så att det går att ställa in skärpan och drar plasten av en obegagnad målarduk att projicera bilden på.
Och där är han.
Leave a comment
Hide subcomments