Jag skriver detta icke under en brinnande lastbil (detta är en hänvisning till journalisten och krönikören Torsten Ehrenmarks tidiga drömmar om att bli krigskorrespondent, fast sedan när han blev det var det inget kul för han fick ingen mat), men på en dator som har stått i vatten. Badat. Eller i alla fall doppat fötterna.

Igår hände det till slut, det som inte får hända: jag välte en mugg vatten på skrivbordet! Med datorn påslagen.

Försökte se hur vått det blev. Det syntes inte. Sprang för att hämta papper att torka med, men insåg plötsligt att det nog vore en god idé att rycka ur alla sladdar. Gjorde så. Tog sedan mod till mig och lyfte den väldigt tunga datorn, och den står ju inte på pelare som förnuftigt byggda hus i översvämningsområden, utan den är en kloss med massor av hål runtom längst ner för luftintag, dvs felbyggd som regalskeppet Wasa som ju hade för lågt belägna kanonportar. Och den var våt på undersidan.

Baxade ner den på en tidning på golvet. Torkade det väldigt våta skrivbordet. Begrep att det inte blev mer skrivande den kvällen. Tittade lite rastlöst på TV, bytte tidning under datorn (den gamla var inte ens fuktig, men ändå) och kom i säng redan vid ett-draget, alldeles vilsen men full av insikter från flera Time Team-program.

Det höll ju inte. Upp halv fem. Det fick bära eller brista, jag behövde datorn!

Bordet var torrt. Datorn verkade torr. Baxade upp den och satte i kontakterna. Virade en gummilapp runt ett träskedskaft och tryckte på på-knappen, utifall att hela grejen var strömförande.

Inget hände. Jäklar! Datorn hade drunknat och dött! Med min film och allt!

Kollade kontakten i själva datorn. Den var halv utdragen. Pressade in den. Försökte igen. Och nu kom det ett liksom klagande ljud, gnnnnn, innan det sa PLA PLONG! och den startade.

Datorn levde! Mödosamt pillade den allt på plats. Allt verkade finnas. Men den hade tydligen hjärnskakning, för vart jag än drog på nätet släppte den ner skyltar som sa att det här går nog inte och har du certifikat för den här sidan? och klockan går fel (det gjorde den) och usch, det här funkar säkert inte heller. Det blev att klicka och klicka och klicka på dussintals bekymrade skyltar.

Halv fem kojade jag igen, somnade och klev upp ett.

Jo, den har lugnat sig. Den gnyr fortfarande innan den startar och jag klickar igång den med träskeden, men skyltarna är något färre. Fast den påstår att det är torsdag och klockan 12:31.

Vaserna med tulpaner har fått flytta. Det blir att skaffa krukväxt med blommor.

Jag känner mig lite som vore jag kuban med en rasslig gammal amerikanare (bilen alltså) som hänger ihop med silvertejp och ståltråd. Man får nästan ömhetskänslor för datorn. Min blöta baby!