http://annikabryn.blogs.se/en-UKhttp://backend.userland.com/rss092http://annikabryn.blogs.se/http://data5.blog.de/design/preview/8e/6f153dc286996a97c8e022fa9cb4c3_160x200.jpg <p></p> <p>(<a href="http://www.youtube.com/watch?v=7zxXAtmmLLc&nofeather=True">Länk när klippet försvinner från bloggen</a>.)</p> <p>Zach Sobiech skrev en underbart fin sång som heter "Clouds" och la ut den <a href="http://www.youtube.com/watch?v=sDC97j6lfyc&nofeather=True">på nätet i december</a>. Han var sjutton år och hade haft en sorts skelettcancer sedan 2009, och nu visste han att han bara hade månader kvar att leva. Videon ovan är en version som spelades in till playback som en present till honom av den grupp som också gjorde en dokumentär om honom.</p> <p><a href="http://www.youtube.com/watch?v=9NjKgV65fpo&nofeather=True">Se den!</a> </p> <p>Den visar en helt underbar pojke som bestämde sig för att avstå från de sista operationerna som skulle göra honom handikappad. Han ville vara hemma med sin älskade familj och sin flickvän, göra så många roliga saker som möjligt, och inte ha ont. Han var rädd, men han sa: "Jag vet ju inte vad som kommer att hända, men antingen kan jag bli ifrån mig av skräck, eller också kan jag göra så mycket kul som möjligt och sedan helt enkelt lägga mig ner och somna." Han var förtjust i en viss sorts Nissan, och han hade velat gifta sig och få fyra barn, och han ville inte för allt i världen lämna alla dem han älskade. </p> <p>Flickvännen hade ett samtal med sin mamma innan hon började dejta Zach, som hon ju visste att hon inte skulle få behålla. Mammans fråga var: "Hade du blivit ihop med honom även om han inte varit sjuk? Då så, då ska du vara tillsammans med honom." Man får träffa hans ovanligt lugna och trevliga familj, han hade två bröder och en syster som var hans allra bästa vän, och som han skrev en sång till. </p> <p>Tredje maj i år, när Zach fyllde 18, lades dokumentären (22 minuter) ut på youtube. I måndags avled han. </p> <p>Igår såg jag de här klippen och det var omöjligt att inte gråta som ett barn, ledsen och sorgsen över orättvisan i att han inte fick leva, men när jag sett dem upptäckte jag att jag gick runt och gnolade på "Clouds"... därför att den helt enkelt är så bra. Och det var väl det som var meningen. </p> <p><strong>PS</strong><br> Det enda jag tycker riktigt illa om i den första videon är flickan som håller en ritad klocka vars visare går väldigt fort, medan man hör Zach önska i sin sång att han hade lite mera tid. </p> <p>Dels är det okänsligt, men framför allt är det ju faktiskt så att inte alla sekunder i livet är lika korta. Många sekunder, minuter och timmar är väldigt, och härligt, långa. </p> <p> <small> <a href="http://annikabryn.blogs.se/2013/05/22/zachs-sang-16042608/#comments">Comments</a> </small> </p> http://annikabryn.blogs.se/2013/05/22/zachs-sang-16042608/Wed, 22 May 2013 09:38:07 +0200 <p>Men vad är detta för dumheter? Ett gäng slynglar sätter eld på bilar och krossar fönster, och medierna koncentrerar sig på att polisen var för våldsam och letar efter ursäkter? </p> <p>Det är ingen skillnad på de här grabbarna (jag utgår från att det inte var ett flickgäng, men jag kan ju ha fel) och alla andra idioter som slåss efter fotbollsmatcher eller förstör demonstrationer genom att vandalisera hus längs marschvägen, eller de som regelmässigt startade kravaller på Kungsgatan varje nyårsafton på femtiotalet. De slåss och sätter eld på bilar FÖR ATT DE TYCKER DET ÄR HÄFTIGT. That's it. </p> <p>Visst kan det finnas individuella problem (svårt i skolan, elaka föräldrar), men det får man då ta individuellt. Visst kan det finnas sociala problem (arbetslöshet, för lite hjälp med språk eller dyslexi), men det får man då söka lösa. Nu undrade medier och boende om polisens dödsskjutning i området tidigare kan vara en orsak. Det skulle vara en orsak att skrämma vettet ur mammor och barn, krossa grannars fönster och förstöra lastbilen för områdets grönsakshandlare? Det tror jag inte på. Det kan vara en ursäkt – de flesta vandaler har någon ursäkt – men det är inte orsaken. </p> <p>Och visst är polisen (troligen) för våldsam. Det har vi sett en rad exempel på, och jag pratade nyligen med en av mina polisbekanta som tyckte det var ett stort problem med poliser som har en enorm ilska inom sig. Men det är fortfarande varken en giltig ursäkt eller orsak att vandalisera i ett bostadsområde, tända eld på bilar och sedan kasta sten på brandpersonal som kommer för att släcka. Vad vill man? Att husen ska brinna upp? </p> <p>Jag minns den invandrartjej som åkte runt i skolor och läste lusen av dessa killar som tycker det är romantiskt att vara gangster. (Tjejerna går oftast i skolan, sköter sig och läser läxor.) "Vad håller ni på med?" sa hon. "Det här är inte Bronx! Ni bor inte i Sydafrika under apartheid! Skärp er!" Och grabbarna flinade generat, för de visste mycket väl att hon hade rätt.</p> <p>Så hugg tag i både arga poliser och våldsromantiserande grabbar. Sy in dem, eller hjälp dem, om det är det som behövs. Men ursäkta dem inte.</p> <p> <small> <a href="http://annikabryn.blogs.se/2013/05/21/huliganerna-i-husby-16037316/#comments">Comments</a> </small> </p> http://annikabryn.blogs.se/2013/05/21/huliganerna-i-husby-16037316/Tue, 21 May 2013 13:58:23 +0200 <p>...öppna fönstret också och släppa in lite sommar.</p> <p><a href="javascript:window.open(" title="1"><img src="http://data8.blog.de/media/255/7043255_85726da5d9_m.jpeg" alt="1"></a></p> <p><a href="javascript:window.open(" title="2"><img src="http://data8.blog.de/media/256/7043256_d83b675f4e_m.jpeg" alt="2"></a><br> Det här går ju inte att motstå hur mycket komedi man än skriver! Frikortet är inpetat i manuset, klockan är kvart i tre, om fem minuter går jag ut och traskar runt sjön och börjar neråt Karlberg. Sedan tänker jag faktiskt också sätta i telefonjacket bortåt fyradraget så där – M, som helst pratar in person, mailade och klagade på att det inte går att nå mig. Inte undra på! (Sorry!)</p> <p>P...? </p> <p> <small> <a href="http://annikabryn.blogs.se/2013/05/20/man-kan-foerstas-16033442/#comments">Comments</a> </small> </p> http://annikabryn.blogs.se/2013/05/20/man-kan-foerstas-16033442/Mon, 20 May 2013 14:46:01 +0200 <p>Hjälp, vad heter det när ett par säger åt varann att de får ha EN otrohetsaffär? </p> <p>Frivarv? Fribiljett? Nej, det heter det inte, men vad? </p> <p>Svar önskas för skrivarändamål!</p> <p>(Rexxie...? Någon annan?)</p> <p><strong>Det blev Bert!</strong><br> Det kallas <strong><em>frikort</em></strong>. <img src="/img/smilies/icon_smile.gif" alt=":)" class="middle" border="0"> Tack, Bert med alerta kollegor! </p> <p>För övrigt vet jag inte vad det är för fel på mig, jag har badat varmt och druckit varmt kaffe och varm choklad och ätit ordentligt och sitter med varmvattensflaska på magen under ylletröjan mitt i den nyanlända sommaren, och ändå småfryser jag. Ingen snuva, ingenting, bara förkyld utan förkylning. Men antagligen är det bara för att värmen stängts av. </p> <p>Grejen just nu med komedin är att rytmisera den. Jag har spelat genom ca 48 minuter, vilket var otroligt bra att göra – ungefär som att se själva manuset i 3D, om ni förstår vad jag menar - det framstod i relief vad som är det drivande i filmen och vilka avsnitt som är för korta och vilka som är för långa, och var det krävs lite musik och paus och var man ska ha en bra övergång och var det blir roligare utan. </p> <p>Igår på väg hem från parkrundan (det var då jag insåg att sommaren är här) dök det plötsligt upp en liten trind joggare när jag stod mellan körfälten på S:t Eriksgatan. Han hade svarta cykelbyxor och purpurfärgad sporttröja och en liten ryggsäck, och han högg tag i en lyktstolpe och stretchade först ena benet och sedan det andra. Jätteallvarlig var han och det var lite som balett, och jag tänkte att honom måste jag bara ha med in i manuset! </p> <p>Jag har precis rätta platsen för honom också: En av mina huvudpersoner står villrådig på en trottoar och grunnar på om hon ska våga göra en sak, och då kommer den här optimistiska och seriösa killen intrippande och gör sin stretch, och hon fattar mod! Mycket bättre än om hon bara stått där, även om jag har flera villrådighetsbilder innan.</p> <p>Och nu dök det här med frikortet upp. Det är en scen som också hoppade fram ungefär nu och den passar också in med vad som händer och existerande rollers sinnesstämningar, men det blir även en kompositionsfråga. Jag har en rollista lång som synden (det här är INTE en indiefilm på lågbudget) därför att det finns starka kortare scener perfekta för bra skådisar, och har gett mig själv ungefär 120 sidor att leva loppan på, och det är precis som med min standup: Det är inga problem med att komma på saker, det går inte att stänga av. Och jag har redan fimpat en ursprunglig rollfigur, han smälte perfekt ihop med en annan kille. </p> <p>Dags att hälla mer varmt vatten i PET-flaskan och hämta en mössa.</p> <p>Ja, just det ja, någon sa åt mig att dricka mer och någon annan att jag blinkar för lite, så jag dricker och blinkar så det står härliga till. </p> <p> <small> <a href="http://annikabryn.blogs.se/2013/05/20/vad-heter-det-16031782/#comments">Comments</a> </small> </p> http://annikabryn.blogs.se/2013/05/20/vad-heter-det-16031782/Mon, 20 May 2013 11:42:42 +0200 <p>Jo, jag åkte i väg till Kungsträdgården och det visade sig att hela parken var full av norskar och norskor, norrmän och norrbaggar. Det fanns</p> <p>* väldigt många bunader i svart, rött, blått och grönt. Och västar i skotskrutigt,</p> <p>* väldigt många herrar i svart kostym med röda Norge-band,</p> <p>* väldigt många norska flaggor som det viftades hej vilt med,</p> <p>* och väldigt många som talade norska runt mig.</p> <p>Det blev en fin liten känslokrock där för mig i början (väldigt användbart med solglasögon) för jag har fått mycket i Norge och förlorat mycket i Norge, så där stod jag och kände mig lite uppåt och trygg samtidigt som tårar kom. Och det fina med direktkontakt mellan inre känsloliv och tårar utan besvärande filter och idéer om att allt ska tryckas ner och jobbiga tankar emellan, är att det faktiskt snabbt går över utan att man egentligen behöver anstränga sig. </p> <p>Som sagt, i parken voro de norska många, de voro tusenden! Och de tittade på norska folkdanser på stora scenen. </p> <p><a href="javascript:window.open(" title="åskådare"><img src="http://data8.blog.de/media/964/7038964_2d43b8f595_m.jpeg" alt="åskådare"></a></p> <p><a href="javascript:window.open(" title="a folk scen"><img src="http://data8.blog.de/media/965/7038965_43b339d1aa_m.jpeg" alt="a folk scen"></a></p> <p><a href="javascript:window.open(" title="b Halling hatt"><img src="http://data8.blog.de/media/966/7038966_89dcc6a7cd_m.jpeg" alt="b Halling hatt"></a><br> <em>Den mest kända dansen är halling, där killarna kan stila med olika akrobatiska tricks, t ex sparka hatten av käppen. Lustigt nog är pojkarnas byxor förstärkta med skinn på insidan av byxbenen och i baken. Kanske för att de inte ska spricka mitt i en frivolt?</em></p> <p><a href="javascript:window.open(" title="dansarna tackar"><img src="http://data8.blog.de/media/967/7038967_f22d58cdc1_m.jpeg" alt="dansarna tackar"></a><br> <em>Men jösses, de är ju bara barn!</em></p> <p class="center"><a href="javascript:window.open(" title="b norskt bling"><img src="http://data8.blog.de/media/968/7038968_925afabdbe_m.jpeg" alt="b norskt bling"></a></p> <p>Ovan norskt bling: Slipsen har jättemånga flaggor och mobilen har flagga och guld finns det också.</p> <p>Tåget formerade sig, det måste ha varit flera tusen som marscherade, och innan de startade drällde det plötsligt av poliser (med och utan neonvästar) och bistra säkerhetsvakter överallt. Stoltenberg hade anlänt. Kameror trängde sig på, en intervjuare i bunad höll en mikrofon framför honom.</p> <p><a href="javascript:window.open(" title="b stoltenberg"><img src="http://data8.blog.de/media/969/7038969_186e124b4b_m.jpeg" alt="b stoltenberg"></a><br> <em>Här ser det ut som om jag vore lång och ståtlig, men i själva verket håller jag kameran högt över huvudet för att få med ministern och människomassorna bakom honom.</em></p> <p>Men tåget struntade i detta, alla började gå och hela intervjun fick börja traska baklänges. </p> <p><a href="javascript:window.open(" title="b stoltenberg 2"><img src="http://data8.blog.de/media/972/7038972_c8855e3007_m.jpeg" alt="b stoltenberg 2"></a><br> <em>Kolla säkerhetsdamen t v (är det inte samma som till allas beundran sprang bredvid landån när Victoria gifte sig?) och säkerhetsmannen t h. Kostymer och märken på slaget och solglasögon.</em> </p> <p>Och medan de sista tågande drog i väg mot Skansen, satte sig en kvinna för att äta lunch i solen på en balustrad.<br> <a href="javascript:window.open(" title="b flicka lunch"><img src="http://data8.blog.de/media/973/7038973_358045e43f_m.jpeg" alt="b flicka lunch"></a></p> <p> <small> <a href="http://annikabryn.blogs.se/2013/05/17/norska-flaektar-pa-fredagskvaellen-17-mai-del-16005768/#comments">Comments</a> </small> </p> http://annikabryn.blogs.se/2013/05/17/norska-flaektar-pa-fredagskvaellen-17-mai-del-16005768/Fri, 17 May 2013 21:57:04 +0200 <p>Heia Norge! Heia Sandefjord, Heieren gård, alle Ringerike-folka og et lite sted i Haugesund! Og alle andre nordmenn også, da. Og halv-nordmenn (det er meg) og deres unger og barnebarn.</p> <p>Någon vars namn jag förträngt anser att norrmäns firande av sin nationaldag är tecken på en farlig nationalism, vilket är rena struntet, eftersom den markerar Norges frihet och självständighet och (särskilt efter det tyska nazistiska ockupationen) demokratisk frihet.</p> <p>Det har också varit diskussioner någonstans i Norge om huruvida man ska få ha andra flaggor än de norska med i tåget (man har ju parader med flaggviftande och musicerande). Hur kan man ens komma på idén att ha med andra länders flaggor på den egna nationaldagen? Varför skulle man gå och vifta med t ex Bolivias flagga på sjuttonde maj? Eller den svenska? </p> <p>Jag antar att tanken är att man ska visa sin vänskap med Norge, men just i tåget är inte bästa tillfället – särskilt inte om ens flagga betecknar ett land med diktatur. (Om Tyskland nu inte ockuperat Norge – skulle man ha velat ha en hakkorsflagga med i sjuttonde-maj-tåget 1940? Tror inte det.) Jag minns fortfarande med rörelse den nyblivna afrikanska svenska som mötte upp i Kungsträdgården den 6 juni för länge sedan med en barnvagn klädd med små svenska flaggor, flagga i handen, och gul och blå, för övrigt typiskt afrikanskt mönstrad, lång klänning och huvudbonad! Hon markerade mycket tydligt att hon var glad både för sitt ursprung och för att vara svensk. </p> <p>Jag har en liten svensk flagga och en liten norsk flagga. Den svenska köpte jag eftersom jag upptäckte att jag BARA hade en norsk hemma. </p> <p>Så nu viftar jag med den norska. Vift, vift – heia Norge! </p> <p>Var kan man köpa kransekake i Stockholm? Och var firar Stockholmsnorrmännen nu för tiden? </p> <p><strong>NU har jag forskat.</strong> Den firas <a href="http://www.skansen.se/sv/aktivitet/norges-nationaldag">så här</a>: Tåget (alltså paraden) startar i Kungsan 11:00 och går till Skansen, där det blir lekar och annat.</p> <p>11:00? Det är ju snaaart! varför är alla norrmän så otroligt pigga av sig? Undrar om jag kommer iväg, månne. Hm, kunde vara trevligt att åka till Kungsan i alla fall. </p> <p><a href="javascript:window.open(" title="sfjord"><img src="http://data8.blog.de/media/992/7037992_84d05fd31e_m.jpeg" alt="sfjord"></a><br> <em>På Halvorsens konditori i Sandefjord (om de finns kvar?) har de minsann kransekake! Detta kondis där barn jag köpt sammensatt (vetebullar med glasyr) och romkopper och imponerats av speglar och typisk gammaldags konditori-inredning och har gyllene minnen ifrån. </em> </p> <p> <small> <a href="http://annikabryn.blogs.se/2013/05/17/syttende-mai-16002586/#comments">Comments</a> </small> </p> http://annikabryn.blogs.se/2013/05/17/syttende-mai-16002586/Fri, 17 May 2013 09:03:02 +0200 <p>Daily Mail skrev om någon tjugotreåring (för mig okänd kändis) som bantat och nu tvittrade en bild av sin platta mage, med hashtagen byewobblybits (ajöss dallret!)</p> <p>Pah. Under asfalten finns en strand, under hatet finns kärlek, under fegheten finns mod, och under mina wobbly bits finns knallhårda benmuskler och en knallhård sixpack. Jag är en krigare under cover! </p> <p> <small> <a href="http://annikabryn.blogs.se/2013/05/13/min-sixpack-15967784/#comments">Comments</a> </small> </p> http://annikabryn.blogs.se/2013/05/13/min-sixpack-15967784/Mon, 13 May 2013 23:52:29 +0200 <p>Sonen Peter (MP) har tillsammans med socialdemokraten Anna Ardin skrivit en <a href="http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/landet-utan-opposition_8156808.svd">Brännpunktsartikel i SvD</a> om hur deras respektive partier – S och MP – inte kanaliserar väljares missnöje med resultaten av alliansens grundläggande credo: Att Sverige ska drivas av individers vilja att göra personliga ekonomiska vinster, oavsett följderna. Istället tycks S och MP gärna säga ja och amen till alltför mycket som de egentligen inte borde stå för. Och vad händer då med en reell opposition till regeringens politik? Finns det någon?</p> <p>Dvs – var hamnar vi om vissa politiska partier tappar sin förmåga att stå för en ideologi?</p> <p> <small> <a href="http://annikabryn.blogs.se/2013/05/13/sverige-ett-land-utan-opposition-15965119/#comments">Comments</a> </small> </p> http://annikabryn.blogs.se/2013/05/13/sverige-ett-land-utan-opposition-15965119/Mon, 13 May 2013 18:25:33 +0200 <p>SPRETTROMPE.<br> Betyder vältränad, fast stjärt. Jag vet inte vad det är som ska sprätta – kanske man ska kunna kasta ett mynt på den och så ska det studsa, precis som på nybäddade sängar i amerikanska armén? Eller ska man kunna sprätta i väg saker som folk tanklöst placerar på ens ända när man ligger i sängen, t ex uppslagna böcker, tekoppar och dylikt?</p> <p>MELKEMANGEL.<br> Får mig att tänka på vad Herman Lindqvist skrev, att "osthyvel" är ett lika obegripligt ord för fransmän som "mjölksåg" skulle vara, eftersom man använder kniv där. Men melkemangel betyder inte ett redskap att mangla mjölk med, utan mjölkbrist.</p> <p>FLÅTTKRIG.<br> Flottan lägger ut och krigar? Nej, det gäller kriget mot fästingar.</p> <p>(Jag inhämtar mina nyheter via norska Dagbladet, för att hålla mig á jour med språket. Jag kan ju inte i evighet prata femtiotalsnorska. Och jag blir ständigt häpen och förtjust!)</p> <p><strong>PS.</strong> Nu ser jag att sprättrumpa finns även på svenska. Har aldrig hört det förr, så jag umgås tydligen i fel kretsar. Men nu har vi alltså <em>två</em> frågor: VAD är det som ska sprätta, och vilka var först med sprättrumpan – såväl fysiskt som etymologiskt – norrmännen eller svenskarna? </p> <p> <small> <a href="http://annikabryn.blogs.se/2013/05/13/dagens-tre-norska-ord-15962598/#comments">Comments</a> </small> </p> http://annikabryn.blogs.se/2013/05/13/dagens-tre-norska-ord-15962598/Mon, 13 May 2013 12:15:32 +0200 <p>Äntligen satt vi på bänken utanför Guldhuset i parken och drack vin.<br> <a href="javascript:window.open(" title="Guldhusrestaurangen"><img src="http://data8.blog.de/media/215/7028215_3c43f2e01c_m.jpeg" alt="Guldhusrestaurangen"></a><br> <a href="javascript:window.open(" title="Guldhuset 2013"><img src="http://data8.blog.de/media/216/7028216_c24acd24db_m.jpeg" alt="Guldhuset 2013"></a><br> <a href="javascript:window.open(" title="Margareth Vasaparken"><img src="http://data8.blog.de/media/234/7028234_4620724d80_m.jpeg" alt="Margareth Vasaparken"></a><br> <em>Vänta! Jag sätter på mig solglasögonen och försöker se snorkig ut på skoj!</em></p> <p>Det var ytterligt fridfullt. Folk var ute med barn och hundar, turister drog förbi och fotograferade, hipsters med roliga frisyrer drack vin och öl, barn lekte borta på fotbollsplanen, allt medan solen sakta sänkte sig över lekplatskullen. Och jag satt med en gammal vän, f d fotomodell som sadlade om helt och blev socionom och terapeut för att komma ur en värld hon tyckte var trist och ytlig i längden, och för att hon var trött på att allt handlade om hennes utseende och att alla förusatte att det var det enda hon hade. Vi träffades på Enskilda Gymnasiet redan första dagen vi var där och upptäckte att vi båda var tvillingmammor och tänkte ta studentbetyg i tjugoårsåldern, fvb till Socialhögskola och universitet. </p> <p><a href="javascript:window.open(" title="Guldhusrest.2"><img src="http://data8.blog.de/media/225/7028225_b2ef325e9f_m.jpeg" alt="Guldhusrest.2"></a><br> <a href="javascript:window.open(" title="Herr- o damtoa"><img src="http://data8.blog.de/media/226/7028226_af6b363976_m.jpeg" alt="Herr- o damtoa"></a><br> <em>Men vad är det här för ojämlika toaskyltar? Pipa för herrar och TROSOR för damer? Inga kallingar?</em></p> <p><a href="javascript:window.open(" title="spegelbild Bryn"><img src="http://data8.blog.de/media/227/7028227_502ac1c4fe_m.jpeg" alt="spegelbild Bryn"></a><br> <em>Men där inne kan man ta en bild av sig med en femtiotalsinspirerad väggdekoration som bakgrund.</em></p> <p><a href="javascript:window.open(" title="solnedgång"><img src="http://data8.blog.de/media/231/7028231_d91215d0f4_m.jpeg" alt="solnedgång"></a></p> <p> <small> <a href="http://annikabryn.blogs.se/2013/05/11/stilla-sommarkvaell-med-vin-i-vasaparken-15952490/#comments">Comments</a> </small> </p> http://annikabryn.blogs.se/2013/05/11/stilla-sommarkvaell-med-vin-i-vasaparken-15952490/Sat, 11 May 2013 10:02:03 +0200 <p>Men... </p> <p>tänkte gå och koja och "skulle bara" kolla en liten grej i manuset, och så började jag redigera, och nu är klockan plötsligt nästan halv fyra, och jag som inte nattugglat på länge! </p> <p>Ögonen tycks ha badat i grus. Men det känns lite som en tröst att en ensam nattvandrare (ser förstås inte vem, bara att) halkade in här på bloggen nyss. Brukar vara tomt runt mig så här dags annars, mellan två och fem ungefär.</p> <p>Väl mött, och god natt! </p> <p> <small> <a href="http://annikabryn.blogs.se/2013/05/08/nattlig-utsvaevning-15877362/#comments">Comments</a> </small> </p> http://annikabryn.blogs.se/2013/05/08/nattlig-utsvaevning-15877362/Wed, 08 May 2013 03:25:10 +0200 <p><a href="javascript:window.open(" title="A plåtar"><img src="http://data8.blog.de/media/435/7022435_bef29189e4_s.jpeg" alt="A plåtar"></a><br> <em>Igår: Kvinnan som gick ut i vårväder och kom<br> hem mitt i sommaren, halvkokt i alla tröjor.</em></p> <p>Gick ju runt för ett par månader sedan eller så och tog bilder som har med min filmkomedi att göra, inte för att man gör det på det här stadiet innan någon ens sagt ja! Låt oss skaffa behövliga miljoner! utan för att jag dels gillar att se att det jag skriver funkar i verkligheten, dels ju är inne på bilder och fotografering. </p> <p>Nästan allting stämde kusligt väl med vad jag redan fantiserat ihop. Jag behövde en sladd utanpå hus? Det fanns sladd utanpå hus. Jag behövde en lyktstolpe i siktlinjen från en port? Det fanns en lyktstolpe på lagom avstånd i siktlinjen från sagda port. Plus ett träd, så att man kan välja. Det är likadant när jag skriver böcker, saker och ting stämmer utan research, det är som om man tonar in på dem telepatiskt. Roligt och uppmuntrande (denna bok/film vill bli skriven!) men också märkligt (que...?). </p> <p>Nu kan och ska man fuska rätt rejält på film. Det är en spännande utmaning. Minns ni "Brief encounter", en brittisk svartvit kärleksfilm där tårögd kvinna står på perrong medan tåget åker iväg med hennes älskade, och ljuset från fönstren ses dra förbi över hennes ansikte? Det var inget tåg, det var någon sorts pappskiva med utskurna slitsar och ljus bakom, eller dylikt. Billigt och bra, och fungerade utmärkt. Så man måste inte ha en färdig verklighet att filma av. Men ändå – det är kul. </p> <p>Saken var emellertid den att det var ju snö när jag var ute och plåtade. Och nu är det inte snö, och inte i filmen heller. Men det spelar ju ingen roll för dessa bilder, som egentligen inte ens behöver visas upp än.</p> <p>Sa jag mig. Men inte hjälpte det. Jag måste ut och göra om alltihop. </p> <p>Och nej då, det var ingen snö vid Historiska Museet. I stället har de rivit upp hela Narvavägen framför ingången! Jäklar! Hål, grävskopor och staket!</p> <p class="center"><a href="javascript:window.open(" title="Hist museet"><img src="http://data8.blog.de/media/436/7022436_cc85385fab_m.jpeg" alt="Hist museet"></a></p> <p class="center"><em>Då snö, nu grävplats. </em></p> <p>Jag tog mig runt det och fixade foton ändå. Sedan hade jag tur, för museet har just börjat med sommartid och hade öppet fast det var måndag. In gled jag och fotade vidare. Underbart. </p> <p>Och där förlorade jag mig återigen i sten- och bronsålder. Titta på krukorna här nedanför, se hur de visar att människan inte fungerar utan konst. Vi bygger en hydda, och vi pryder den. Vi väver tyg, och vi väver mönster – hundtandsmönster, till exempel, fanns i yllemantlar redan för flera tusen år sedan. Och vi drejar eller knådar ihop lerkrukor och kan inte låta bli att göra mönster med fingrar, kvistar, strån. Och här står jag många herrans år senare och får direktkontakt med den som njutningsfyllt satt och stack små hål med en blomstjälk eller vad det kan ha varit i leran. Jag får en otroligt stark känsla av hela situationen, av själva personen, hur han/hon luktade och andades, omgivningen, solen, ljuden.</p> <p><a href="javascript:window.open(" title=" arkeologi kruka 1"><img src="http://data8.blog.de/media/443/7022443_8ec40d8c18_m.jpeg" alt=" arkeologi kruka 1"></a><br> <a href="javascript:window.open(" title="arkeologi kruka 2"><img src="http://data8.blog.de/media/437/7022437_3bbc2bc411_m.jpeg" alt="arkeologi kruka 2"></a></p> <p>Och så hälsade jag på <a href="http://www.historiska.se/historia/livsoden/backaskogskvinnan/">Bäckaskogskvinnan</a> som var fiskare och jägare för 9 000 år sedan. Hon var bara 1.51 lång med små händer och fötter, begravd sittande med sina fiskeredskap. Det finns en fin rekonstruktion av hur hennes ansikte och huvud såg ut när hon dog i fyrtio-femtioårsåldern, efter att ha levt ett liv i naturen och fött ett antal barn. </p> <p>Och återigen är jag där, strax efter att hon dött, hon ligger på marken tätt omgiven av barn och vuxna, alla pratar om hur det gick till och hur hon var och var man ska begrava henne. För mig sitter hon inte i en monter på ett museum, hon är fortfarande där.</p> <p><a href="javascript:window.open(" title="Bäckaskogskvinnan"><img src="http://data8.blog.de/media/442/7022442_cb1fec7e18_m.jpeg" alt="Bäckaskogskvinnan"></a><br> <em>Hennes vänsterfot och min.</em></p> <p>Tidsrymderna är enorma. Bäckaskogskvinnan och "Den gamle och barnet", en annan gravplats i en monter nära intill innehållande en äldre man och ett litet barn som lades hos honom vid en senare tidpunkt, räknas alla som stenåldersmänniskor. Ändå är det hela två tusen år mellan henne och dem, lika lång som mellan vår tideräknings början och oss.</p> <p>Jag sliter mig med svårighet och går ut igen. Bakom museet finns sjuttonhundratalshus och bortom dem en stor avröjd grusplan, där en karl går runt med märkliga instrument och tycks liksom stå och grunna vid ett träd. Mäter han hur det mår?</p> <p class="center"><a href="javascript:window.open(" title="Mätning 1"><img src="http://data8.blog.de/media/444/7022444_e7de84f939_m.jpeg" alt="Mätning 1"></a></p> <p>Nej, han mäter av planen för att göra en exakt karta, inklusive alla nivåskillnader och alla träds exakta mått, inför anläggande av en park eller vad det kan vara. Troligen blir det inte ett stort hus i alla fall, säger han.</p> <p>Alla hans data går till en mojäng längre bort. Den svänger och surrar på egen hand. </p> <p><a href="javascript:window.open(" title="Mätning 2"><img src="http://data8.blog.de/media/446/7022446_5e6454ab2d_m.jpeg" alt="Mätning 2"></a></p> <p>Och jag traskar vidare i den allt varmare solen mot Östermalmstorg, köper en glass och tittar in i <a href="http://www.ostermalmshallen.se/om-oss/">Östermalmshallen</a>, anrik och (i alla fall numera) dyr livsmedelshall. </p> <p>Här finns det vackert snidade bås med namn och allt, gott om uppstoppade älghuvuden och fasaner, ställen att äta och svenska flaggor galore.</p> <p><a href="javascript:window.open(" title="Östermalmshallen 1"><img src="http://data8.blog.de/media/447/7022447_eaa52827f7_m.jpeg" alt="Östermalmshallen 1"></a><br> <em>Kycklingar som smakar kyckling!</em></p> <p>Men det finns också en fransk flagga. Och en samisk, den hänger vid butiken där alla expediterna bär plommonstop. Eller kubb, som mannen säger som jag talar med. </p> <p>– Varför har ni en Sapmi-flagga? Är någon av er same?<br> – Nej, nej, här finns inga lappar, säger han helt okänsligt. Men vi har en del norrländsk mat, ren och så. </p> <p><a href="javascript:window.open(" title="Östermalmshallen 2"><img src="http://data8.blog.de/media/448/7022448_3b021cbb47_m.jpeg" alt="Östermalmshallen 2"></a><br> <em>Hallen ser ut som en tegelborg, men titta på den smäckra Eiffeltorns-konstruktionen inuti!</em></p> <p>Och jag går ut och fortsätter neråt Humlegården för nästa fotosession.</p> <p> <small> <a href="http://annikabryn.blogs.se/2013/05/07/perfektionistens-dilemma-och-foton-bronsalder-och-oestermailmshallen-15862959/#comments">Comments</a> </small> </p> http://annikabryn.blogs.se/2013/05/07/perfektionistens-dilemma-och-foton-bronsalder-och-oestermailmshallen-15862959/Tue, 07 May 2013 15:58:37 +0200 <p>Man måste snabba sig på med att visa vårbilder från hembygden, eftersom det tydligen blir sommar alldeles strax.</p> <p><a href="javascript:window.open(" title="blombacke"><img src="http://data8.blog.de/media/007/7020007_c59b408606_m.jpeg" alt="blombacke"></a><br> <a href="javascript:window.open(" title="blommor i stan"><img src="http://data8.blog.de/media/008/7020008_3073032cb8_m.jpeg" alt="blommor i stan"></a><br> <em>Blommor bara exploderar ur marken och blad ur träd och buskar, det är nästan chockartat, och det finns blommor överallt.</em></p> <p>Halv tio på lördagsförmiddagen, och frukostserveringen är i full gång på kaféet.<br> <a href="javascript:window.open(" title="frukost på kafé"><img src="http://data8.blog.de/media/009/7020009_c88a131b04_m.jpeg" alt="frukost på kafé"></a></p> <p>På helgerna blir det gullig pappakaravan till parken. Här är två av fyra i samma laddning. Och de tar ju inte snällt gångvägarna till gungorna, de sneddar tufft över grässlänten.<br> <a href="javascript:window.open(" title="pappor i parken"><img src="http://data8.blog.de/media/015/7020015_77705e1929_m.jpeg" alt="pappor i parken"></a></p> <p>Helgerna är förresten de enda gångerna man kan se flickor och mammor nere på fotbollsplanen, utom när skolorna är där. Annars lägger pojkar och män enväldigt och hundraprocentigt rabarber på den. Förmodligen tänker de inte ens på att småtjejer och unga kvinnor inte riktigt vågar sig fram för att kräva att få disponera en plätt att lira på, det blir obehagligt eftersom grabbarna breder ut sig med en sådan självklarhet. </p> <p>Nedan: Det här är kul!<br> <a href="javascript:window.open(" title="uddaträdet"><img src="http://data8.blog.de/media/016/7020016_176693a53b_m.jpeg" alt="uddaträdet"></a></p> <p>Någon gång i forntiden planterades en sned rad av träd tvärs över S:t Eriksplan, inte alls i linje med några gator. När sedan planen renoverades och snyggades till blev det problem med att passa in trädraden i mönstret av räta gångar. Vad göra? Jo, man ordnade en liten extraficka för ett av dem! Helt underbart.</p> <p><a href="javascript:window.open(" title="solcellpapperskorg"><img src="http://data8.blog.de/media/017/7020017_61f1cafd8d_m.jpeg" alt="solcellpapperskorg"></a><br> <em>Solcellsdriven papperkorg som pressar ihop innehållet!</em></p> <p>På den stora ödsliga asfaltgården har man nu puttat undan trädäcket till det, ahum, mer trivsamma hörnet, medan killarna får resten att spela rullskridskohockey på. </p> <p><a href="javascript:window.open(" title="rullskridskohockey"><img src="http://data8.blog.de/media/018/7020018_d684cbfedf_m.jpeg" alt="rullskridskohockey"></a></p> <p>Och runt Karlberg sitter folk och solar medan enstaka båtar puttrar förbi. Ren idyll.<br> <a href="javascript:window.open(" title="solande karlberg"><img src="http://data8.blog.de/media/019/7020019_e1c14c6474_m.jpeg" alt="solande karlberg"></a></p> <p>Jag försökte mata änder med fullkornsbröd som det visat sig att jag inte gillar själv, men flera var alldeles för sömniga och dästa för att riktigt bry sig. Hur dum kan man känna sig? <img src="/img/smilies/icon_smile.gif" alt=":)" class="middle" border="0"></p> <p> <small> <a href="http://annikabryn.blogs.se/2013/05/06/det-blir-sommar-om-en-kvart-15841657/#comments">Comments</a> </small> </p> http://annikabryn.blogs.se/2013/05/06/det-blir-sommar-om-en-kvart-15841657/Mon, 06 May 2013 00:08:02 +0200 <p><a href="javascript:window.open(" title="skraltig TV"><img src="http://data8.blog.de/media/326/7014326_f0e4b1acd0_m.jpeg" alt="skraltig TV"></a></p> <p>Inte nog med att ögonen just nu är vackert röda och måste pysslas och duttas med, TV:n och datorn krånglar samtidigt. När jag sätter på TV:n (nej, jag skriver inte teven eller tvn just yet, däremot tydligen anglicismer) ser den numera ut som ovan, innan den liksom harklar sig invärtes och levererar normal bild. Dags att köpa ny. Ny stor, platt, filmvisarvänlig, tjusig TV. </p> <p>Och på datorn blir det ofta så här. Tja, sanningen att säga ungefär femtio gånger om dagen.</p> <p><a href="javascript:window.open(" title="tvångsavsluta"><img src="http://data8.blog.de/media/327/7014327_5bceb73ed3_m.jpeg" alt="tvångsavsluta"></a></p> <p>Jag kommer inte in på sajter, och sedan kommer jag inte därifrån heller, eftersom datorn optimistiskt laddar och laddar och aldrig kommer till dörren. Dags att köpa ny dator alltså. Eller i alla fall kalla hit en trollkarl som rensar den jag har och återställer mer minne.</p> <p>Daily Mail, den rackarn som inte kan skriva om någon utan att redogöra för vad den har på sig, betygssätta outfiten, och sedan tjata om hur tjock eller pinnmager vederbörande är, publicerar idag helt följdriktigt en artikel om att kvinnor ofta inte uppfattar sina kroppar korrekt. Tänka sig! Kvinnor fick peka ut sig själva på en karta med bilder av tio kvinnofigurer från anorektisk till fet (men inte groteskt fet), och alla pekade fel. Sedan photoshoppade man bilder av kvinnorna och lade dem med deras verkliga utseende bredvid dem de tror att de ser ut som.</p> <p><a href="javascript:window.open(" title="kroppsuppfattning"><img src="http://data8.blog.de/media/328/7014328_f38e683a03_m.jpeg" alt="kroppsuppfattning"></a><br> <em>Så konstigt! Det stämmer ju inte alls!</em></p> <p>Så nu kan kvinnor, utöver att skämmas för sina utseenden, också skämmas över att de har tokig och ängslig kroppsuppfattning.</p> <p>Med mig är det tvärtom. Jag tror alltid att jag är smalare än jag är. På den där kartan hade jag pekat på bild fem, eftersom jag känner mig och rör mig som nummer fem, och faktiskt var för mager i en hel del år. Men i själva verket är jag nummer sju! Kort och rund. Vilket jag såg på en bild från Thailand, där jag står leende bredvid en lång skranglig tysk. Jag såg ut som en pickup truck! Kompakt! </p> <p>De senaste fem åren har jag dessutom åldrats ungefär tio (för att komma ikapp att jag som ut som en barnunge till 45, antar jag), och det har jag inte heller fattat. </p> <p>Det där kan gå åt båda hållen. (Och här kommer en skakande bloggchock, icke för lättskrämt hederligt folk! Beredda?) Here we go, och jag tror faktiskt jag chockat med detta förut – en gång på resa blev jag uppvaktad av intressant person som jag trodde var 35 och alltså fullt lovlig med råge (vill påpeka att jag var singel), och han i sin tur trodde att jag var 35 och därmed inom gränsen för vad han kunde tänka sig. I själva verket var han 21 – <em>21</em>!!! kan man ens vara det? – och jag <del>45</del> 47! </p> <p>Men då var det så dags. Liksom.</p> <p> <small> <a href="http://annikabryn.blogs.se/2013/05/02/dags-att-starta-om-virrvarrpytt-15816648/#comments">Comments</a> </small> </p> http://annikabryn.blogs.se/2013/05/02/dags-att-starta-om-virrvarrpytt-15816648/Thu, 02 May 2013 11:18:19 +0200 <p>Under asfalten finns en strand.<br> <a href="javascript:window.open(" title="hund och boll"><img src="http://data8.blog.de/media/954/7011954_b4c0091057_m.jpeg" alt="hund och boll"></a></p> <p>Och bakom gardinen finns en sol.<br> <a href="javascript:window.open(" title="blå gardin"><img src="http://data8.blog.de/media/955/7011955_ea114bfd3a_m.jpeg" alt="blå gardin"></a></p> <p>Vill jag minnas.</p> <p>Här sitter jag och kommer inte i säng därför att det är så vansinnigt tråkigt att borsta tänderna. Att lägga sig utan att borsta tänderna är en möjlighet som inte ens dyker upp i den brynska hjärnan. </p> <p>Och ju längre man sitter uppe desto fler gånger hinner man bli hungrig och ta en munsbit av något slag (just nu har jag scones i ugnen), och då måste man ju borsta tänderna ännu mera. Det finns en oskuld – eller om man ska kalla det vanlig simpel fyrkantighet? – i en som faktiskt förvånar en själv ibland. Se där en brist på improvisationsförmåga som säkert är orsaken till att man inte skidar till Sydpolen, åker rymdraket eller upptäcker en spännande paradisö! Jag har inte ens upptäckt Kanarieöarna. </p> <p>Nybakade scones med jordgubbssylt luktar i alla fall gott och är klart lugnande och sömnbefrämjande, och utifrån luktar det rök från valborgeldar i närheten. </p> <p>OK, en sista surfrunda bara, så... </p> <p> <small> <a href="http://annikabryn.blogs.se/2013/05/01/in-disguise-15812336/#comments">Comments</a> </small> </p> http://annikabryn.blogs.se/2013/05/01/in-disguise-15812336/Wed, 01 May 2013 01:20:31 +0200 <p>Nu när våren är på väg och solen skiner och blommorna slår ut, måste man ju ordna en trevlig sittplats på trädäcket ute!</p> <p><a href="javascript:window.open(" title="Trädäck"><img src="http://data8.blog.de/media/294/7010294_3ec5e855d8_m.jpeg" alt="Trädäck"></a></p> <p>Så gott det går.</p> <p><a href="javascript:window.open(" title="asfaltsgård3"><img src="http://data8.blog.de/media/295/7010295_331bdd0b0d_m.jpeg" alt="asfaltsgård3"></a></p> <p>Man får en enorm lust att designa den där asfaltsgården åt dem. Dela upp den i flera rum med trälådor med blommor och buskar emellan, lekplats för barnen, ett par mindre träd i andra lådor. Det fungerar, det hade vi på vår gård utan direktkontakt med mark och matjord innan postmodernistformgivaren slog till. </p> <p>Men trädäcket kanske i alla fall är en bra start? Eller de kanske gillar den fria vidden och den råa asfaltskänslan? </p> <p>Själv har jag suttit i den mysiga lilla trädgården igen, invirad i en tjock filt och bjuden på vaniljbullar och varm dryck av värdinnan, lyssnade på intressanta historier men höll på att frysa ihjäl i solen medan fåglarna sjöng och blåsipporna prunkade, nu är de så stora att t o m jag ser dem. Traskade hemåt runt sjön med ett enda mål i sikte: Att bli varm! Det tog flera timmar med poncho och het choklad att bli människa igen. </p> <p>Peppar, peppar, ta i trä – förkylningar har en tendens numera att aldrig bryta ut. Man känner sig hängig och en aning febrig, men om man låter bli dumheter som att gå ut och illfrysa, brukar det gå över. I största allmänhet har jag ju den där stadiga tron på att bara man försöker ordna så att man är något så när lycklig och gör i alla fall någorlunda det man kom till jorden för att göra, dämpas ens olika krämpor. Det är ingen jättehållbar teori precis, men på ett ungefär? </p> <p> <small> <a href="http://annikabryn.blogs.se/2013/04/29/trivsamma-platser-15807446/#comments">Comments</a> </small> </p> http://annikabryn.blogs.se/2013/04/29/trivsamma-platser-15807446/Mon, 29 Apr 2013 22:42:54 +0200 <p>Uppdaterat. <em><u>Nu är Gervitz på bokmässa i Abu Dhabi</u>:<br> Swedish Poetry Days in the UAE<br> With Magnus William-Olsson, Hanna Nordenhök, Johan Nordbeck, Jenny Tunedal and Jasim Mohamed, featuring the Mexican poet Gloria Gervitz<br> Discussion Sofa<br> </em></p> <p>I måndags var jag på Författarhuset och lyssnade till en av de mest karismatiska poeter jag sett – Gloria Gervitz.</p> <p><a href="javascript:window.open(" title="SFF Gloria Gervitz"><img src="http://data8.blog.de/media/398/7002398_1bc63fc800_m.jpeg" alt="SFF Gloria Gervitz"></a><a href="javascript:window.open(" title="Gloria Gervitz"><img src="http://data8.blog.de/media/399/7002399_53b4c5d56b_m.jpeg" alt="Gloria Gervitz"></a></p> <p>Hon är en tvärhand hög, men har en star quality och en röst som vilken skådespelerska som helst kunde avundas henne. Hon talar roligt, sakligt och engagerat om sitt livsverk, diktcykeln Migraciones, som hon arbetat på i 37 år, medan hon samtidigt också skrivit annat. </p> <p>–Äntligen skriver du något nytt! säger mina vänner när jag börjat på en ny dikt. Men så visar det sig att den i alla fall hör hemma i Migraciones, fast det inte var tanken. Jag fick en stark känsla från början att hela diktsviten skulle ha nio avdelningar, och nu har den åtta – vad händer när nummer nio är klar? Jag kanske dör då?</p> <p>Gervitz' familj kom till Mexico från Europa på tjugotalet för att undvika antisemitiska trakasserier. De som stannade, mördades av nazismen. Mexico var öppet och gästfritt då. De hade tänkt sig att fortsätta till USA, men det blev inte på det viset.</p> <p>Migraciones handlar om kvinnor, kvinnors känslor och kommunikation med varann men framför allt med sig själva, inklusive Gervitz' samtal med sig själv, deras förflyttningar i tid och rum och sinne, deras sexualitet (inte minst egensexualitet) och deras liv. Det är en stark och intrikat och associationsrik dikt som vill ge röst åt de kvinnor som inte fick tid och möjlighet att göra sin egen röst hörd och leva de liv de kanske velat, mer dynamisk kanske i original än i den svenska översättningen, såvitt jag nu kan bedöma vid en hastig koll och med min rassliga spanska. Att höra Gervitz läsa var en upplevelse, men svenska presentationen av hennes dikt, en uppläst essä, var tyvärr något kryptisk och torr och inte så lite pretentiös.</p> <p>Ärlig är hon också. Hon har t ex ett citat från den grekiska poeten Seferis som inledning till en av avdelningarnba - något i stil med att "Hur man än berör sina minnen, gör det ont". </p> <p>–Det håller jag inte alls med om nu. Alla minnen gör inte ont att röra vid! Men förresten, det gör ju ont att minnas dem ändå, eftersom något gått förlorat – ja, Seferis har rätt i alla fall.</p> <p>Hon är översatt till engelska, svenska, och – av alla språk för en judisk författare som skriver om kvinnor – arabiska. Hon är populär i Arabemiraten och inbjuden dit nu, och när hon undrade hur det skulle fungera fick hon svaret av sin översättare: "Lyrik är en bro mellan folken!" </p> <p>Inspirerad promenerade jag hela vägen hem (gör ofta det från Författarförbundet på Drottninggatan), rörde själv vid minnen när jag passerade den port på Vegagatan 13 där jag bodde med min mamma när jag var i tolvårsåldern och tittade sedan tvärs över byggplatsen Odenplan mot det hus där <em>hon</em> bodde med <em>sin</em> mamma när hon var baby. Den är förunderlig och obegriplig, tiden.</p> <p>Sedan gick jag hem och lagade kyckling med rosmarin, lök och bladpersilja. </p> <p><a href="javascript:window.open(" title="Kyckling med rosmarin"><img src="http://data8.blog.de/media/422/7002422_4033762277_m.jpeg" alt="Kyckling med rosmarin"></a></p> <p> <small> <a href="http://annikabryn.blogs.se/2013/04/25/mexikansk-judiska-poeten-gloria-gervitz-i-stockholm-15787885/#comments">Comments</a> </small> </p> http://annikabryn.blogs.se/2013/04/25/mexikansk-judiska-poeten-gloria-gervitz-i-stockholm-15787885/Thu, 25 Apr 2013 10:59:18 +0200 <p>Innan jag gick ut ikväll hade sångfågeln redan kört igång första skiftet, och jag lokaliserade den till en hög skorsten på ett grannhus.</p> <p>Och det var en koltrasthanne!</p> <p><a href="javascript:window.open(" title="Koltrast"><img src="http://data8.blog.de/media/909/6998909_7e8985aca6_m.jpeg" alt="Koltrast"></a></p> <p>Han verkade mycket nöjd och belåten. </p> <p> <small> <a href="http://annikabryn.blogs.se/2013/04/23/drillmaestaren-15779806/#comments">Comments</a> </small> </p> http://annikabryn.blogs.se/2013/04/23/drillmaestaren-15779806/Tue, 23 Apr 2013 00:10:50 +0200 <p>Varje dag flyger plan på hög höjd över Stockholm, och allt man ser av dem är de två vita strimmorna som efter ett tag blir en linje av bomullstussar.</p> <p>Så också igår, planen flög över den soliga Stockholmsidyllen, och jag passade på att pröva hur bra min lilla kamera kan zooma in. Så här ser planet ut.</p> <p><a href="javascript:window.open(" title="Plan hög höjd"><img src="http://data8.blog.de/media/908/6997908_e25d097d9c_m.jpeg" alt="Plan hög höjd"></a><br> <em>Den stora bilden är inzoomningen, den lilla en förstoring av den. IRL såg man bara en svart prick på himlen.</em></p> <p>Vid fyratiden i natt var jag uppe igen, och fågeln utanför var i full gång med sina drillar. De hörs verkligen. Jag stod och lyssnade en lång stund, och ibland låter det fantastiskt, ibland inte riktigt klokt. Fantasin är det inget fel på, den växlar mellan höga drillar, dämpade pip och ett gosigt kvitter. Fågeln sitter troligen på TV-masten på huset snett emot, men det var för mörkt för att jag skulle kunna se den. </p> <p> <small> <a href="http://annikabryn.blogs.se/2013/04/22/plan-pa-hoeg-hoejd-fagel-pa-laegre-15777733/#comments">Comments</a> </small> </p> http://annikabryn.blogs.se/2013/04/22/plan-pa-hoeg-hoejd-fagel-pa-laegre-15777733/Mon, 22 Apr 2013 12:19:52 +0200 <p>Ibland kan man lära sig något av den enklaste underhållningsfilm. I en jag såg för ett tag sedan sa en pappa till sin son: "Det gäller att uppbåda de där tjugo sekunderna av mod." Det mod som behövs för att göra det rätta, det man bör göra, men inte riktigt törs. De tjugo sekunderna av mod som ibland är det enda som behövs för att kanske ändra hela riktningen på sitt liv.</p> <p>Samtalet man inte vågar ringa. Eller det där dokumentet man drar sig för att öppna därför att man, hur gammal och erfaren man än är, fortfarande har writer's block. Och så överrumplar man till sist sig själv och ringer ändå, till sin smala lycka, eller öppnar filen och allt går bra.</p> <p>Och så skriver man på tills man märker att man börjar bli osäker, ändrar och stryker, och då är det dags att gå ut i solen och falla in i strömmen av folk som promenerar runt sjön, och titta in hos Agneta som har både kaffe och sockerkaka, och där sitter man hos sin gästfria värdinna och pratar alldeles för mycket och länge eftersom det är så mysigt. </p> <p><a href="javascript:window.open(" title="Kolonilott "><img src="http://data8.blog.de/media/495/6996495_472452f934_m.jpeg" alt="Kolonilott "></a><br> <em> En oas med sol och vacker utsikt, yrvakna flugor och pigga blåmesar.</em></p> <p>För första gången i år hör jag sothönsens metalliska klickljud, det låter som två skruvmejslar som vänslas, men bävern ser man fortfarande bara spåren av.</p> <p><a href="javascript:window.open(" title="Bäver träd"><img src="http://data8.blog.de/media/496/6996496_75f47b8c7f_m.jpeg" alt="Bäver träd"></a></p> <p>Och nu är man tillbaka vid datorn och solen trycker mot fönstren, och det är riktigt varmt här inne.</p> <p> <small> <a href="http://annikabryn.blogs.se/2013/04/21/tjugo-sekunder-av-mod-och-en-kolonilott-i-stockholm-15775333/#comments">Comments</a> </small> </p> http://annikabryn.blogs.se/2013/04/21/tjugo-sekunder-av-mod-och-en-kolonilott-i-stockholm-15775333/Sun, 21 Apr 2013 17:04:31 +0200 <p>Om en vecka går båtarna vid marinan i sjön. Det är tight i år, den allra sista isen ligger kvar och guppar på den kalla sidan av sjön, i Kungsholmens skugga. </p> <p>Man går förbi och hör musik från transistorer där inifrån medan folk bökar med sina kära flytetyg under plastpresenningarna och man håller andan lite när det luktar kemikalier från vad det nu är de bestryker båtbottnarna med – men så gör man en amerikansk double take och stannar mitt i steget när en annan och mycket trevligare doft kommer seglande: Den av tjära! </p> <p><a href="javascript:window.open(" title="tjära båten Båten"><img src="http://data8.blog.de/media/064/6995064_3ce46ec1d0_m.jpeg" alt="tjära båten Båten"></a><a href="javascript:window.open(" title="Tjära båten"><img src="http://data8.blog.de/media/065/6995065_a25a8a8614_m.jpeg" alt="Tjära båten"></a></p> <p>Det är två killar som tjärar undersidan av sin öppna träbåt. Tjära är inte en kemikalie, säger en av dem. Vad båten heter? Ingenting. Eller bara "Båten".</p> <p>Det är en otrolig vårlördag. Jag ser bävergnagda träd (har bävern inget omdöme? Försöker den fälla fullvuxna träd?), en fluga, något som ser ut som en mink som kilar längs stranden på andra sidan kanalen, blommor i Francos trädgård men ingen Franco, hela fem solbadare varav tre på bryggan, viggar och änder förstås. En vänlig kolonistugeägare öppnar grinden och ber mig komma in, hon krattar lyckligt löv klädd i blus och det är på henne jag ser flugan, och hon visar mig krokus och snödroppe och pyttesmå <del>blåklockor</del> blåsippor och har faktiskt sett bävern live, och nu ser hon dessutom en humla som knatar runt på marken. Vi blir stående länge och prata om allt från homeopatisk medicin till joggare, och hon tycker jag ska åka till Hawaii. Och Las Vegas. </p> <p><a href="javascript:window.open(" title="Vårblommor"><img src="http://data8.blog.de/media/053/6995053_842f5147c3_m.jpeg" alt="Vårblommor"></a><br> <em>Vår!</em> </p> <p> <small> <a href="http://annikabryn.blogs.se/2013/04/20/om-en-vecka-gar-batarna-vid-marinan-i-sjoen-det-15772971/#comments">Comments</a> </small> </p> http://annikabryn.blogs.se/2013/04/20/om-en-vecka-gar-batarna-vid-marinan-i-sjoen-det-15772971/Sat, 20 Apr 2013 18:33:06 +0200 <p>Det blev just inget sova av, så jag knallade upp halv fyra och öppnade ett par fönster på glänt i blåsten. </p> <p>Tittar slött på tabloidsidor. Heidi Klum hade ingen makeup igår. Halle Berry har en konstig hatt på Los Angeles flygplats. Daily Mails filmrecensent gillar Suzanne Biers senaste film, den med Pierce Brosnan.</p> <p>Utanför i natten sjunger en klarvaken goselängtande fågel, drillar och har sig. Vad är det för fåglar som sjunger i Stockholmsnatten? Näktergalar? Undrar om den lyssnar på drillar från andra fåglar på Söder och Östermalm? </p> <p>Gäsp. En kopp choklad, nu tror jag. </p> <p> <small> <a href="http://annikabryn.blogs.se/2013/04/19/annan-natt-15768337/#comments">Comments</a> </small> </p> http://annikabryn.blogs.se/2013/04/19/annan-natt-15768337/Fri, 19 Apr 2013 04:24:24 +0200 <p class="center"><a href="javascript:window.open(" title="coffee+in+bed+-"><img src="http://data8.blog.de/media/891/6991891_1cdc6ce159_m.jpeg" alt="coffee+in+bed+-"></a></p> <p>En stilla undran bara: Får folk kaffe så sängen nu för tiden? Så där till vardags, alltså?</p> <p><a href="javascript:window.open(" title="tea+tray brasa"><img src="http://data8.blog.de/media/922/6991922_12bb6834b3_m.jpeg" alt="tea+tray brasa"></a></p> <p><em>Nästan mysigare vid brasan – men var är jordgubbssylten, grapefrukten, skinkan och osten? </em> </p> <p>Barbro Alving, signaturen Bang, bodde i en trea med barn och blomma, men hembiträde hade de och hembiträdet (jag antar i alla fall att det var hon) kom in med kaffebricka till Bang, the celebrity and main breadwinner i familjen, varje morgon. (Blomman bodde i vardagsrummet, i alla fall officiellt.) Jacqueline Kennedy fick te och honungsmackor varje morgon på sängen, också av tjänstefolk, förmodar jag. Min moder uppfostrade mig att ge henne kaffe på sängen varje söndag. Jag tyckte det var kul. Hon startade också en tradition att väcka mig på morgnarna med en apelsin vid kudden. Det var inte alls skoj att vakna med en kall apelsin mot kinden, men det hade jag aldrig hjärta att tala om. </p> <p><a href="javascript:window.open(" title="breakfast men"><img src="http://data8.blog.de/media/928/6991928_4c971ba465_m.jpeg" alt="breakfast men"></a><br> <em>Helst ska man ju ha sällskap.</em></p> <p class="center"><a href="javascript:window.open(" title="dressed coffee-in-bed"><img src="http://data8.blog.de/media/929/6991929_2af9077ba2_m.jpeg" alt="dressed coffee-in-bed"></a></p> <p><em>Tråkvariant. Hon får säkert bara en melonskiva till kaffet, sängen är trist, och han är alldeles för påklädd! Säkert redo att rusa iväg och göra oetiska affärer.</em></p> <p>Nu tror jag det är rätt ont om tjänstefolksinnehavare bland mina bloggläsare, men i största allmänhet – har kaffe på sängen blivit omodernt? Bökigt och obekvämt och smuligt är det ju, om sanningen ska fram, men rart och mysigt. Så var kaffe-på-sängen-traditionen fotad i tjänstefolkstillgång eller i att det var ohemult kallt i bostäder före centralvärmens tid? Bang hade centralvärme där på Gärdet, men gamla traditioner hänger i.</p> <p><a href="javascript:window.open(" title="breakfast-in-bed"><img src="http://data8.blog.de/media/933/6991933_376482a0da_m.jpeg" alt="breakfast-in-bed"></a><br> <em>Och det här anses alltså vara en lagom liten frukost på sina håll – bredda engelska muffins med skinka och pocherat ägg på – två stycken! – och SPARRIS.</em> </p> <p>Sedan, som ett litet bi-tema, undrar jag hur bekanta med rötter i andra länder ser på prepositionen här – "kaffe PÅ sängen"? </p> <p>En bekant, född i Sverige men av turkiska föräldrar, hade bekymmer med våra ologiska prepositioner. "Hur kan jag vara <em>på</em> toaletten" undrade hon. "Jag står väl inte på toalettstolen? Eller <em>på</em> tåget? Jag är väl <em>i</em> tåget? Och <em>i</em> toaletten?"</p> <p>Jag avstyrde det sista. Men med kaffet blir det krångligare – det är ju inte riktigt bra vare sig med kaffe på eller i sängen.</p> <p class="center"><a href="javascript:window.open(" title="tegodis"><img src="http://data8.blog.de/media/936/6991936_e4d28991a5_m.jpeg" alt="tegodis"></a></p> <p class="center"><em>Och det är klart att om man envisas med att sitta kvar i sängen, riskerar man att missa sådana här härligheter.</em></p> <p> <small> <a href="http://annikabryn.blogs.se/2013/04/18/kaffe-pa-saengen-eller-i-eller-ej-15766290/#comments">Comments</a> </small> </p> http://annikabryn.blogs.se/2013/04/18/kaffe-pa-saengen-eller-i-eller-ej-15766290/Thu, 18 Apr 2013 13:24:55 +0200 <p>Jag fick reda på om Bostonbomberna på ett oväntat sätt: Jag satt och läste en vilt främmande twitter i jakt på vad det nu var, och så hade han skrivit, tjugo minuter tidigare att bomber exploderat i Boston. </p> <p>Så jag slog på CNN som sände direkt, och så satt man och grät över ohyggligheterna som dök upp i bild om och om igen, och samtidigt tänkte man på Syrien som är ett spökland av svarta ruiner och där hundra människor dör, och fem barn torteras ihjäl, och tio till, och hundra till. Tar detta våld aldrig slut? Det tycks finnas en aldrig sinande ström av blodtörstiga män som attackerar, försvarar, anfaller, mördar, skjuter, våldtar, och skjuter mera. Och är det inte det, så är det ett kontrollbehov som sträcker sig bortom det normalt hälsosammas gräns. </p> <p>Världen är inte klok. Världen är psykotisk. </p> <p>Och mitt i allt detta börjar Sverige tillverka drönare, de där obemannade planen som kommer surrande även över länder som USA inte är i krig med, och alla som hör surret vet att när som helst kan en bomb falla och döda vem som helst, en bomb avlossad av en tjugofemårig grabb som hanterar joysticks i en container på en annan kontinent och på order släpper en bomb, och sedan räknar de 16 sekunder det tar innan den når sitt mål, och två sekunder före detonationen ser han ett barn komma runt hörnet till byggnaden han siktat på. Och en svensk kostymman som ser ut att innerst inne ha dåligt samvete talar om hur bra det är för Sveriges ekonomi stt sälja drönare.</p> <p>Och här i Sverige har Socialdemokraterna först gett en aktiv ledande muslim en förtroendepost och sedan sparkat honom, och det vill jag skriva om men behöver veta mer (man kan inte bara gå på vad som står i tidningarna), men det går inte att få upp "frågor och svar om islam" på Islamska förbundets hemsida. Däremot läser jag genom stadgarna, som inte säger något konkret om exakt vad man står för. </p> <p>Om man är ordförande för en organisation som motarbetar de värden ett visst parti arbetar för, kan man givetvis inte vara en ledande medlem i detta parti, så mycket är i alla fall klart. Klantigt av partiet att inte kolla upp personen. Andra partier tycks ha gjort samma misstag, och praktexemplet på sådana tabbar är väl när de amerikanska republikanerna drog fram Sarah Palin (fanatisk kristen och vetenskaps- och bildningsföraktare) utan att noga kolla upp henne först, och satte henne som vicepresidentkandidat. </p> <p>Jag går vidare till youtube för att lyssna på några av de föredragshållare Islamska förbundet bjudit in, men får inte upp något av de klipp jag klickar på. Error, error. (Andra klipp fungerar däremot utan problem.)</p> <p>Överhuvudtaget har nätet funkar dåligt idag, Bloggen var borta hela dagen, och en mailbox kom inte upp under en period, bara kod. </p> <p>Det har inte hänt särskilt mycket skoj på mailen heller, kan jag ju säga. Det enda riktigt positiva med den här dagen var att man kunde gå torrskodd runt parken. </p> <p> <small> <a href="http://annikabryn.blogs.se/2013/04/17/natt-15761495/#comments">Comments</a> </small> </p> http://annikabryn.blogs.se/2013/04/17/natt-15761495/Wed, 17 Apr 2013 01:29:24 +0200 <p>Ja, varför?</p> <p>Sover, kliver upp, donar lite, äter frukost och surfar, tänker dystra tankar om programmet om amerikanska drönare jag såg igår, tänker arga tankar om annat, öppnar fönster för att vädra och börjar torka av ett golv (lika bra att göra det innan man duschar och sedan går ut, ju) – och så blir jag plötsligt inspirerad och ser glasklart en scen framför mig, med repliker och allt! och sitter IGEN och skriver oduschad, med ett halvtorkat golv, vanvettigt hungrig, frusen och nysande eftersom jag inte gitter stänga fönstret och det är ju ingen idé att klä på sig en massa innan man har duschat! </p> <p>Precis som igår. Varför gör jag så här? Är jag en självplågare? Eller gillar jag halvkaos och städning? </p> <p>Skriver jag nu, fortfarande frysande, och huvudvärkstablettglaset har jag ingen aning om var jag gjorde av. Skrivdisträ. Sträcker fram handen mot Rolands lexikon, men där finns bara luft.</p> <p>För övrigt kanske jag har spårat målarslagbordet som jag ställde ner i grovsoprummet för evigheter sedan och nu har upptäckt att jag inte kan måla utan. Det kan ha följt med en flyttande tjej (med liten dotter) till Ekerö. Månne hon vill låta mig köpa tillbaka det? </p> <p>Om jag nu hittar henne. Grannen som berättade det här har bara förnamnet på flyttaren, och det finns 42 tjejer med detta förnamn på Ekerö. Det här kan ta tid. Wish me luck!</p> <p><a href="javascript:window.open(" title="blommor fönster"><img src="http://data8.blog.de/media/789/6986789_aa7a5d3607_m.jpeg" alt="blommor fönster"></a><br> <em>I see flowers.<br> Och nere vid Karlberg hittade jag ÅTTA tussilago igår.</em></p> <p> <small> <a href="http://annikabryn.blogs.se/2013/04/15/varfoer-blir-det-alltid-sa-haer-15757326/#comments">Comments</a> </small> </p> http://annikabryn.blogs.se/2013/04/15/varfoer-blir-det-alltid-sa-haer-15757326/Mon, 15 Apr 2013 13:12:08 +0200 <p><img src="http://data8.blog.de/media/133/6978133_6047302c37_s.jpeg" alt="Tussilago_farfara"><br> Mina händer tål inte diskhandskar så bra, så jag har kommit på att man kan ha fingervantar inuti dem. Alltså klev jag upp i morse (nu är det klockan sju som gäller), bestämde mig för att diska innan jag var vaken nog att fatta hur tråkigt det är, tog på mig fingervantarna – och körde ena handen under kallvattenkranen. Utan gummihandskar! Tja, en blöt vante och ett gapskratt är ju också ett kul sätt att vakna. </p> <p>Igår var för en gångs skull en Treofri dag, och jag skrev klar en sekvens i filmkomedin, som för övrigt tar mycket längre tid att skriva än jag trodde den skulle ta. Jag är gravt otålig. Som klipska läsare fattat är det här en otroligt bildad film, den kräver ju att jag gör studiebesök både på Historiska museet och Kungliga biblioteket, och nu skrev jag scener som utspelas på Arkeologiska institutionen (eller Institutionen för antikstudier och arkeologi, minns inte på studs vad den egentligen heter). Så nu måste jag dit också. Jag hoppas rummen jag behöver finns där. Det gör de nog. När jag skrev Brottsplats Rosenbad fantiserade jag ihop ett inre privat rum innanför justitieministerns rum, och det finns faktiskt ett sådant, så det går nog bra nu med. </p> <p>Grejen är att man bör vara på tämligen bra humör själv när man skriver roliga saker, eller i alla fall mottaglig. Man får alltså knåda sig dithän. Det finns en massa pusslande med manusskrivning som man kan ägna sig åt även om man är sur som ättika, men i princip är det ju bäst om man är i rätt stämning. Det är då man kommer på de där små extrasakerna. På institutionen har jag till exempel en ganska barsk kvinna – <em>hon</em> är arg genom nästan hela filmen – och här skulle hon trava rakt in i en vägg när hon ska ut genom en dörr. Men när jag såg scenen framför mig sa hon plötsligt, ilsket: "Jaha, här behövs man tydligen inte. TJINGELING!" och så – pang. </p> <p>Var tusan kom "tjingeling" ifrån, i stället för "hej då"? Jättefånigt! Låter som en fyrtiotalsfilm. Men jag började fnissa för mig själv. Och om jag skrattar när jag skriver, finns det i alla fall en chans att åskådare med samma knäppa humor också tycker det är kul.</p> <p>Var också ute och spanade beslutsamt efter våren nere vid Karlberg. Jag hittade en, säger EN tussilago, ca två centimeter hög, nere vid vattnet. Och några snödroppar. Skylten vid Karl XII:s ek är fortfarande felstavad. Men nere vid Pampas Marina finns en annan rolig skylt. Där vid Sjökrogen hänger en stor sten i ett snöre, och på väggen bakom den sitter ett anslag där det står ungefär:</p> <p>VÄDERSTEN.<br> Stenen hänger stilla. Vindstilla.<br> Stenen vajar fram och tillbaka. Blåst.<br> Stenen kastar skugga. Solen skiner.<br> Stenen kastar ingen skugga. Molnigt.<br> Det är vitt på marken under stenen. Snö.<br> Stenen är våt. Det regnar.<br> Stenen syns inte. Dimma.<br> Stenen hoppar upp och ner. Jordbävning.<br> Stenen är borta. Tornado.</p> <p>Klafsade fnittrande genom leran därifrån.</p> <p>Såg också ett intressant program. Det (i tvåan) handlade om människans ursprung, om det har man ju läst mycket men det finns alltid mer, och nu koncentrerade sig programledaren, doktor i någonting, på vad våra nutida kroppar är speciellt utvecklade genom evolutionen för att göra. Och det är framför allt att springa. Inte snabbt, men långt. (Jag fick en ny syn på joggarna som retar mig så mycket.) Vi har en speciell torso som kan vrida sig fram och tillbaka för att balansera den springande kroppen, och ett särskilt ligament som hindrar huvudet från att falla framåt när vi springer. Intressant. Och vi förlorade vår päls för att effektivare kunna svettas, vilket gör att vi kan springa under längre tid än de flesta (eller alla) andra djur. Vi kan alltså spåra och springa i fatt byten, precis som man fortfarande gör, eller i alla fall tills helt nyligen gjorde, i Kalahariöknen i södra Afrika. </p> <p>Sedan är det armarna, som är mycklet rörliga som ett minne av vår tid som klättrande apor, och händerna, som utvecklats vidare med ökad greppförmåga och en förstorad tumme. Vi kan hålla i saker mycket fastare än en schimpans och tillverka stadiga redskap. När vi tillverkar en stenyxa visar elektroder att vi använder lillfingret för att applicera tryck, men när vi sedan skär kött med stenredskapet, är det tummen som jobbar. Vårt sätt att använda redskap under lång tid har alltså fått våra tummar att växa. Jag kom att tänka på ett annat arkeologiprogram som visade redskap funna i England, tillverkade av människor där för niohundra tusen år sedan. Före flera istider. Före neanderthalarna. Tanken svindlar.</p> <p>Intressant! Och samtidigt nedslående, när man ser sig runt i världen och ser hur vi har missbrukat vår redskapsskicklighet.</p> <p>Men jag undrar fortfarande: Hur överlevde våra anmödrar och förfäder – och de andra arterna av tidiga människor – så länge på savannen, oskyddade? Hur bra vi än springer, springer vi inte fort, vi måste ha utgjort vandrande skafferier för samtliga rovdjur. Enda förklaringen jag kan komma på i hastigheten är att vi smakar just – apa. </p> <p>Och så såg jag Jon Stewart.</p> <p> <small> <a href="http://annikabryn.blogs.se/2013/04/10/frukostprat-tabbar-komediskrivande-var-maenniskans-gryning-15739559/#comments">Comments</a> </small> </p> http://annikabryn.blogs.se/2013/04/10/frukostprat-tabbar-komediskrivande-var-maenniskans-gryning-15739559/Wed, 10 Apr 2013 09:19:29 +0200 <p>Margaret Thatcher är död, och om hennes gärning som politiker kan och ska man tycka vad man vill – brittiska nationen just nu är delad mellan dem som anser att hon räddade England och dem som anser att hon förstörde landet. Hon bör få statsbegravning, anser många, hon är sin tids Winston Churchill. Det får hon inte (och ville inte ha), men det blir ett stort evenemang med kortege och allt. Drottningen, som inte tyckte om Thatcher, har ännu inte meddelat om hon kommer att närvara.</p> <p>Det som i allt detta stör mig djupt är följande: Om en politiker man avskyr förlorar ett val, kan man jubla. Om hon/han förlorar en viktig debatt, likaså. Men när vederbörande dör är det en människa, med allt vad det innebär, som dör, och det respekterar man i ett civiliserat land där man INTE bränner böcker, hänger dockor med namnskyltar på och stampar på brinnande flaggor. För vi är alla i grunden människor med lika värde, och insikten om det är vad humanitet och civilisation bygger på.</p> <p>Men skrämmande nog började folk inte bara vara vitsiga på twitter, folk i Storbritannien började också jubla och dansa på gatorna för att fira Thatchers död. Och diverse ryggradslösa individer hängde på. Så snabbt kan det gå att tappa bort grundläggande värden och värdighet i en tillfällig storm av gemenskap. Kan man dansa på gatan för att fira någons död finns det förmodligen också mycket annat man kan, om människor runt en tycks dras med. </p> <p>Man måste uppbåda mod och självständighet nog att stå emot sådant här. Annats kan det gå riktigt illa vid andra tillfällen, när det där modet verkligen behövs.</p> <p><a href="javascript:window.open(" title="Thatcher död"><img src="http://data8.blog.de/media/105/6976105_37d77d5fb4_m.jpeg" alt="Thatcher död"></a><br> <em>Daily Mail.</em> </p> <p> <small> <a href="http://annikabryn.blogs.se/2013/04/09/aer-fernissan-sa-tunn-jublet-vid-thatchers-doed-15735100/#comments">Comments</a> </small> </p> http://annikabryn.blogs.se/2013/04/09/aer-fernissan-sa-tunn-jublet-vid-thatchers-doed-15735100/Tue, 09 Apr 2013 08:47:12 +0200 <p>Sitter här på nattakvisten med TV:n på i hörnet och fjärrkontrollen beredd för att ta bort ljudet så fort det eländiga reklamen dyker upp. </p> <p>Allvarligt talat: Reklamen stressar mig till vansinne! Om man inte hinner med utan tvingas höra de inledande skriken till någon reklamsnutt man sett ad nauseum hundra gånger förr, eller den där söndertjatade frasen "Programmet presenteras av..." stiger stressnivån och blodtrycket markant. Ibland har jag glömt fjärren någonstans och stirrar vilt omkring mig efter den, medan tortyrljudet ohejdat får breda ut sig i luftrummet. </p> <p>Och jag frågar mig igen: VARFÖR ska det vara EXAKT samma jämrans reklamstumpar i varje paus i ett och samma program? Det enda som händer är att man avskärmar sig allt man orkar. Men förmodligen tror reklammakare och TV-stationer att det är proffsigt att göra så här.</p> <p>En gång i forntiden gick man in lite tidigare på bio för att inte missa reklamfilmerna. Det är sant! Nu hatar man dem intensivt. Liksom all reklam på nätet. (Det finns t ex med en ansiktsbild av en sur tant som hoppar fram och tillbaka, oavbrutet.) Och om man går in för att vänja sig blir man avtrubbad. </p> <p>SLUUUTA! Please! Snälla! Skona oss!</p> <p>Igen: Gör BRA och konstnärligt tillfredsställande reklam, och samla den i ett block som man LÄNGTAR efter! Rolig. Poetisk. OTJATIG. Utan vare sig skrikande eller sliskigt viskande. </p> <p> <small> <a href="http://annikabryn.blogs.se/2013/04/08/om-det-aenda-aldrig-blev-reklam-nattgnaell-15730803/#comments">Comments</a> </small> </p> http://annikabryn.blogs.se/2013/04/08/om-det-aenda-aldrig-blev-reklam-nattgnaell-15730803/Mon, 08 Apr 2013 00:45:47 +0200 <p>Nu är det dags att gå ut i tunna gympaskor av tyg (med fårskinnssulor i). Skönt! Men på is? Nej, inget väggrepp! Så där står man framför ett stort avsnitt gångväg i parken där isen bucklar och kommer ingen vart, förrän snäll tjej tar en i nypan och stöttar. Och jag känner mig som hundra år. Jag kan springa i trappor, jag kan vandra, jag kan stänga kylskåpsdörren med foten och göra moonwalk och the butterfly (jättefånig rörelse) och what not, men jag kan INTE is. Inte för att det är särskilt långt till marken om man halkar, men för att ryggen kan stelna mitt i fallet så att man trillar fel. Denna rygg är inget ålderssymptom, den har ju tjafsat länge, men jag behandlar den med stor försiktighet och den belönar mig med att agera som om den vore helt frisk och fin. Så hellre gör man bort sig än riskerar ryggen. </p> <p>Så hur var då Spöksonaten på Dramaten? </p> <p class="center"><a href="javascript:window.open(" title="stina ekblad hummel"><img src="http://data8.blog.de/media/216/6973216_58fe07dc7e_m.jpeg" alt="stina ekblad hummel"></a></p> <p class="center"><em>Stina Ekblad som den onde Hummel.</em> </p> <p>Ja, det är på grund av den som jag just nu har <a href="http://www.youtube.com/watch?v=8VV0SIBoHlo&nofeather=True">Månskenssonaten av Beethoven</a> på repeat i huvudet. Denna pjäs av ordmästaren Strindberg, regisserad av koreografen Mats Ek, bygger nämligen till stor del på musik och dans. Och det blev ett intressant möte mellan olika konstarter, där rörelser och musik visade sig – som jag såg det – kunna tränga ut orden. Kanske för att kroppspråket kom före det verbala språket och ligger djupare. Det når oss mer direkt, djupt ner i känslorna. Samtidigt kan ju både kroppsspråk och verbalt språk, om man vill, användas för att skapa avstånd. Det hela blir alltså mycket komplext.</p> <p>Scenen är (i den här uppsättningen) ett äldreboende, skådespelarna är krumma och gamla och går med rollator och är ibland förvirrade, och det var mycket tufft för mig att se. Men jag ångrade inte att jag satt där, för framför allt danserna var lysande, liksom genderbytet i rollerna. Gunnel Fred var totalt oigenkännlig som översten, och Stina Ekblad genial som den onde Hummel. När Stina Ekblad dansade med sina kryckor (mot Staffan Göthe som Hummels f d älskarinna) – ja, redan när hon bara tog sig över scenen på dem – tog hon andan ur mig. Mjuka, precisa, exakta rörelser, helt fantastiskt. Alla skådespelarna var för övrigt fantastiska i danserna. Jag har ibland varit lika tveksam som entusiastisk inför Mats Eks koreografi genom åren, därför att han ibland är för förtrollad av det kantiga och barnsliga, men här var det otroligt bra.</p> <p>Det finns en rollatordans som tillsammans med kryckdansen är höjdpunkter i föreställningen, båda är vemodiga, starka, roliga och erotiska, öppet eller dröjande. Av talscenerna finns en uppgörelse mellan Gunnel Fred och Stina Ekblad som också lyser, men annars sjunker de undan. Jag minns inte vad Staffan Göthe sa, men jag minns hur han rörde sig. Och en lång scen mellan pjäsens två ungdomar tycks överhuvudtaget inte längre höra dit. Den är utdragen och tråkig och spelas med sedvanlig Dramatenreplikföring som jag är mycket trött på, men kanske jag är orättvis - kanske hade de bara en dålig dag. De recensenter jag läst håller inte med mig.</p> <p>Stina Ekblad har berättat vilken lättnad det är att slippa vara kvinna för ett tag, att kunna ta fram helt andra sidor, slippa behaga, vilket hon annars känner att hon gör i alla fall delvis, antingen hon vill eller ej. Man förstår henne innerligt väl. Jag vet inte hur scenskolorna gör nu, men åtminstone tidigare lärdes kvinnor att de skulle vara sköra, bräckliga, bleka och intressanta (om de inte var pigor, som alltid var robusta och slagfärdiga) med röster som kunde brytas när som helst. Tänk Anita Björn som Fröken Julie. Det där har alltid retat gallfeber på mig, jag ville ta Anita Björk och be henne spela en roll där jag kunde sätta en stor cigarr i munnen på henne, vilket hon förmodligen hade uppskattat. </p> <p>Tidigare har jag ofta tyckt att det där genderbytet på scenen har varit rätt tillgjort, en gammick som lockat skådespelare att göra karikatyrer, men när det görs på riktigt ger det fina möjligheter. Så här fungerade det. Och om jag skulle spela något på scenen skulle det gärna vara titelrollen, den snåla gubben i Den girige, eller något i den stilen. Att inte ha spelat teater är ju lite trist, men jag sörjer inte precis att ha missat ingenyrollerna, de unga tjusiga flickorna. Ofelia? Nej. Eller Hamlets mamma, för den delen? Nej! (Medea, en flera tusen år gammal huvudroll från den antika grekiska teatern, hade varit mer lockande. Man skrev ofta mer spännande roller under antiken än man gör nu.)</p> <p>Så kudos till Mats Ek och hans ensemble. Inte undra på att det var fullt hus, ett år efter att pjäsen hade premiär.</p> <p><strong>PS.</strong> Nu har jag lyssnat på Månskenssonaten igen. Det här var den bästa inspelningen jag hittade (i all hast) på youtube. Ibland spelas den för snabbt, känslan ligger inte bara i tonerna utan i de där pauserna, och dubbeltonerna (vad de nu kan heta på musikspråk). </p> <p> <small> <a href="http://annikabryn.blogs.se/2013/04/07/var-och-spoeksonaten-15729371/#comments">Comments</a> </small> </p> http://annikabryn.blogs.se/2013/04/07/var-och-spoeksonaten-15729371/Sun, 07 Apr 2013 16:11:28 +0200 <p><a href="javascript:window.open(" title="ögon, morgon"><img src="http://data8.blog.de/media/388/6971388_cb2e2f2e97_m.jpeg" alt="ögon, morgon"></a><br> <em>Does it hurt, you may wonder? Quite a bit, actually.</em></p> <p>Svullet, rött. Vackla upp och kasta i sig Treo. Varför är det alltid värst på morgnarna? De där blixtsensationerna i utkanten av synfältet har i alla fall avtagit betydligt. Bara en gång igår. Inga jämfotahopp och kutande på ett tag, känner jag på mig.</p> <p>Verkar som om jag måste välja mellan att läsa och att skriva. Det blir värre om jag läser böcker. </p> <p>Då blir det bara skriva idag. (Jag som är mitt i en bok!)</p> <p>Men först ut en sväng – frisk luft hjälper alltid.</p> <p><a href="javascript:window.open(" title="ögon morgon"><img src="http://data8.blog.de/media/394/6971394_97e4ed2c8d_m.jpeg" alt="ögon morgon"></a><br> <em>Looking at you, kid. Love you.<br> Ni ser att solen skiner där ute!</em> </p> <p> <small> <a href="http://annikabryn.blogs.se/2013/04/06/oegon-morgon-15725381/#comments">Comments</a> </small> </p> http://annikabryn.blogs.se/2013/04/06/oegon-morgon-15725381/Sat, 06 Apr 2013 10:40:51 +0200