http://annikabryn.blogs.se/en-UKMokoFeed10http://annikabryn.blogs.se/http://data5.blog.de/design/preview/8e/6f153dc286996a97c8e022fa9cb4c3_160x200.jpghttp://annikabryn.blogs.se/2013/06/18/ibland-fridfullt-jobb-ibland-jaettejobbigt-jobb-16140015/tag:annikabryn.blogs.se,2013-06-18:/2013/06/18/ibland-fridfullt-jobb-ibland-jaettejobbigt-jobb-16140015/Tue, 18 Jun 2013 12:04:40 +0200 <p>I lördags var det rätt fint. Det föll sig så att jag satt och skrev i lugn och ro på mitt håll, och borta i Bergslagen satt geniet Chris Alvner och färg-lade ett bokomslag (tror jag det var), och då och då mailade vi varann om det ena och det andra. Det var som att ha ett fikarum, fast nästan bättre, för när man behövde en paus kunde man kika i mailen om den andra paussugna personen hade sagt något, men man var inte frestad att hänga i köket hela tiden i stället för att jobba. </p> <p>Ibland har jag funderat på att hyra in mig hos något arbetskollektiv i närheten, journalister och designers och så, men dels kan jag inte lufsa runt där klädd i sweatpants med en trasig tröja knuten kring magen (de andra har förmodligen då och då poshiga besökare), dels är det det där med fikarummets lockelse. Det är inte de andra jag oroar mig för, den ungdom av idag som jobbar, jobbar som attan, utan mig själv som skulle sitta sällskapssjuk och dyster i fikarummet och längta efter att någon skulle komma och prata med mig, och äta för mycket drömtårta. När de andra någon gång tittar in äter säkert bara youghurt och ett äpple och sms:ar med folk som inte sitter bredvid. Fast sedan går de förstås till Mellqvists och pratar!</p> <p>Men grejen är nog mest att det jag gör och jag själv och min lya hör ihop. Jag har en känsla av att åtminstone min ena son funkar på samma sätt. Vi – eller i alla fall jag – gillar inte arbetsplatser med neonrör, avskilda från resten av livet. Nu har jag förstås både pluggat och arbetat på ställen med och utan neonrör och i och för sig tyckt om att gå dit och träffa arbetskamrater eller studiekompisar, jobba (och fika och prata), så kanske det bara beror på vad saken gäller och det är just skrivande som helst måste ske här? </p> <p>Igår arbetade jag med bilder. Det är ett litet nätt urval på 47 foton som alla skulle formateras till 18x24 och 300 pix per inch, och få mer kontrast och ibland rättas till, och handen värkte och det tog bara aldrig slut och jag höll på att skrika av frustration. Människan är inte gjord för repetativt tråkarbete, vi är gjorda för att springa över ängar, hitta på nya saker, resa på upptäcksfärd! Jag fick dela upp det på flera sessioner, de sista tio tog jag för någon timme sedan. Sedan ska jag välja ur urvalet. </p> <p>Jag jobbar helt på spekulation, ingen avlönar mig eller har sagt ja till något som helst, men jag researchar och gör ett så färdigt draft som det bara går, och det fungerar eftersom jag älskar förberedelser. Jag gillar att kasta loss och driva bort i min filmstory, men sedan vill jag veta att man faktiskt kan gestalta den i praktiken och på ett sä enkelt sätt som möjligt, och varför inte kolla det med en gång? Det finurliga med att göra det själv och ensam är att jag bara kan åka iväg och prata och plåta snabbt och effektivt och samla ihop ett grundmaterial utan diskussioner. </p> <p>Det finns pjäser och filmer och manus med mörkare inriktning här, men en filmkomedi vill jag verkligen göra. En ung (men djävulskt yrkeserfaren) skådespelerska med upptäckarglädje var här för ett litet tag sedan och provläste en huvudroll, väl medveten om att allting bara är på spec-script-stadiet. Hon har fyra agenter, men istället för att säga: "Ring min agent!" sa hon: "Visst. Jag kommer. Vilken adress är det?" Hon vet förstås att jag är författare, men ändå. Hon hade inte fått läsa manus, ändå satte hon ett litet tal hon fick efter tre-fyra försök, och jag kunde säga: "Perfekt." </p> <p>Såg den långa dokumentären om Woody Allen igår – en man vars tafsande på småbarn gör att jag tycker hjärtligt illa om honom, men man kan lära av hans filmerfarenheter. Det viktiga med filmregi, och det visste jag ju innan, är inte att regissera utan att rollbesätta. Nu kunde han i mitt tycke säga lite fler trevliga saker till sina skådespelare som behöver få lite positiv feedback, men han pratar helst inte med dem alls, det han gör är att försöka välja rätt person och sedan släpper han den i princip fri att agera som den vill och välja andra ord än manusets, om det känns så. </p> <p>Om det sedan inte fungerar, får de helt sonika sparken och han ersätter dem. Han gillar inte omtagningar och repetitioner, han vill hem och titta på basket i TV. Herregud, det är ändå bara film, anser han. (Och han skickar inte manus till agenter, han skickar dem till skådespelarna direkt. Men så har han ju varit i branschen sedan han var baby, eller i alla fall sexton-sjutton år.)</p> <p>Om den här filmen genomförs kommer jag att ha repetitioner med de yngre skådespelarna, eftersom mina idéer om relikföring går stick i stäv mot vad som just nu är normen. Repliker (även de enklaste!) har en musikalitet som för närvarande ingen tar vara på eller ens funderar över. (De äldre kan redan.) </p> <p>Tänk på en filmklassiker som Casablanca, som när den gjordes bara var en dussinfilm bland andra, ingen försökte göra ett mästerverk. <em>Men författarna kunde jobbet</em>. Därför fick Humphrey Bogart sitta dyster vid sin whisky i sin tomma bar och säga om Ingrid Bergman, som plötsligt dykt upp i hans liv där han gömt sig i Nordafrika: "Of all the gin joints in all the cities in all the world, she walks into mine." Eller när han pratar med stadens polischef (ej ordagrant):</p> <p>"Why did you come to Casablanca?"<br> "I came for the water."<br> "But Casablanca is not by the sea?"<br> "I was misinformed."</p> <p>Det, ni.</p> <p><a href="javascript:window.open(" title="dooley wilson humphrey bogart"><img src="http://data8.blog.de/media/201/7091201_b7ceab8d07_m.jpeg" alt="dooley wilson humphrey bogart"></a><br> <em>Han säger INTE: Asså va fan...<br> (Pianisten Dooley Wilson, vars röst vi hör i As Times go By, och Bogie i Casablanca.)</em> </p> <p> <small> <a href="http://annikabryn.blogs.se/2013/06/18/ibland-fridfullt-jobb-ibland-jaettejobbigt-jobb-16140015/#comments">Comments</a> </small> </p> http://annikabryn.blogs.se/2013/06/18/ibland-fridfullt-jobb-ibland-jaettejobbigt-jobb-16140015/#commentshttp://annikabryn.blogs.se/2013/06/17/norsk-odlad-lax-inte-bra-foer-barn-och-gravida-begraensade-maengder-rekommenderas-nu-16135405/tag:annikabryn.blogs.se,2013-06-17:/2013/06/17/norsk-odlad-lax-inte-bra-foer-barn-och-gravida-begraensade-maengder-rekommenderas-nu-16135405/Mon, 17 Jun 2013 09:03:19 +0200 <p><a href="http://www.dagbladet.no/2013/06/17/nyheter/samfunn/politikk/laks/oppdrettslaks/27737295/">Enligt nya norska kostråd</a> från igår ska barn och gravida bara äta norsk odlad lax någon gång i veckan, eftersom den innehåller för höga halter av miljögifter. Myndigheterna har legat på uppgifterna om dessa halter sedan 2006, men först nu informerar de faktiskt allmänheten och ger råd i enlighet med dem. (Dock bara i Norge. I andra länder gäller "lokala föreskrifter".)</p> <p>I en artikel läste jag att gifterna främst, eller delvis, kommer från fodret man ger laxen, och att industrin vägrar ändra på detta. I en annan att norsk odlad lax nu är på väg att konkurrera ut inhemsk vild lax i Ryssland.</p> <p>Det här visar, återigen, vilken begränsad förmåga ickereglerad eller för lite reglerad kapitalism har att sätta samhällsnyttan före den egna vinsten. Tanken är att om marknaden är fri sätter alla människor alla klutar till för att fixa för sig själva, och deras olika strävanden kommer på något sätt att balansera varandra så att harmoni och samhällsnytta uppstår. </p> <p>Men har man väl fått ett system där företag helt bygger på vinst och ska konkurrera med andra företag med samma agenda, kommer de oundvikligen att sätta den egna vinsten före hänsyn till människor och miljö – ÄVEN när ägare och aktieinnehavare själva drabbas rent fysiskt av följderna. Och de kommer att göra allt för att hindra människor från att välja andra alternativ, dvs sätta balansen ur spel. </p> <p><a href="javascript:window.open(" title="kronprinspar och odlad lax"><img src="http://data8.blog.de/media/321/7089321_8e69bf37c7_m.jpeg" alt="kronprinspar och odlad lax"></a><br> <em>Norska kronprinsparet gör reklam för norsk lax och skaldjur i Indonesien. </em></p> <p>Men om födoämne efter födoämne blir omöjligt att äta, vad gör vi då med våra pengar? Finns det, just nu, någon helt oförgiftad mat kvar i världen? Det är tveksamt. Vi har fått stryka den ena insjöfisken efter den andra, och strömmingen har halter av bl a PBC och dioxiner. Vete innehåller kadmium från rötslam och bör bara ger i begränsade mängder till framför allt barn (enligt mig helst inga mängder alls, men ungarna kan ju inte svälta ihjäl).</p> <p>Eftersom vi måste äta mat och andas luft, är miljöfrågor bra mycket viktigare än mycket annat. Låt oss alla bli aktiva miljömuppar med nolltolerans som yttersta mål. </p> <p> <small> <a href="http://annikabryn.blogs.se/2013/06/17/norsk-odlad-lax-inte-bra-foer-barn-och-gravida-begraensade-maengder-rekommenderas-nu-16135405/#comments">Comments</a> </small> </p> http://annikabryn.blogs.se/2013/06/17/norsk-odlad-lax-inte-bra-foer-barn-och-gravida-begraensade-maengder-rekommenderas-nu-16135405/#commentshttp://annikabryn.blogs.se/2013/06/15/och-hur-har-arkeologerna-det-16128891/tag:annikabryn.blogs.se,2013-06-15:/2013/06/15/och-hur-har-arkeologerna-det-16128891/Sat, 15 Jun 2013 13:21:18 +0200 <p>Vill man ju ta reda på. (För sin film). Till den ändan mailade jag alltså för ett tag institutionen för detta ämne vid universitetet, och prefekten skickade runt det och undrade om någon ville prata med en författare som gjorde "research" (ja, hon satte citattecken kring ordet). </p> <p>Endast en svarade, men ett lejon. Behöver arkeologerna någon som gör bra PR för dem och kan ta en besökare och få den att känna sig kramad, ompysslad och intressant, är det doktoranden Ingrid Berg de ska ta. Hon svarade bums fillibabba från Aten, som hon just skulle åka hem från, och vi bokade tid. </p> <p>Tyvärr var detta en av mina allra virrigaste dagar. Jag hade hört att jag skulle åka till Universitetet och sedan gå till vänster, och sett på Google att byggnaden var av rött tegel. Till vänster om T-banestationen vid campusen ute i Frescati ligger mycket riktigt en röd tegelbyggnad. Där vimsade jag runt ett tag på jakt efter en arkeologiinstitution som inte fanns, tills en snäll person pekade åt rätt håll – under motorvägen, över tågbron. </p> <p>Så dit gick jag. Nu var jag ute i lummiga naturen. Frid, blommor och fågelsång. På andra sidan bron över Roslagsbanan låg flera tegelbyggnader och stod en stor skylt. Just denna institutions namn saknade pil. Jag knallade runt ett tag på måfå, hittade en låst dörr, och någon innanför ett fönster knackade på sin ruta och höll leende upp en redan färdig pappskylt med anvisning om hur man skulle trycka på knappen för att komma in. Tydligen inte första gången hon sett folk stå och vimsa vid denna port. </p> <p>Det var botaniska institutionen. Korridorer, korridorer. En blyg flicka på en bänk hade aldrig hört talas om arkeologerna. Jag fnattade runt hela huset, hamnade hos flickan igen, och sa: "Var ÄR arkeologerna? Förlåt, men nu tänker jag svära. FUCK! Nu har jag svurit färdigt. Ursäkta." </p> <p>Sedan hittade jag huset! Längst bort, indraget. Där var det. Och där var Ingrid Berg som fått vänta i tjugo minuter, men log och lyssnade med varm förståelse till min klagan på bristande skyltning. (I själva verket finns det en liten skylt som jag passerade, men inte såg.)</p> <p>Så hur har en arkeologidoktorand det? Så här.<br> <a href="javascript:window.open(" title="skrivbord"><img src="http://data8.blog.de/media/801/7085801_e8d84b2778_m.jpeg" alt="skrivbord"></a></p> <p>TRÅNGT. Ett litet skrivbord och några bokhyllor. Här sitter hon och skriver sin doktorsavhandling om (ungefär) hur forskares egen samtid och kultur och andra faktorer påverkar hur fynd tolkas. Oerhört spännande och intressant och inte minst nödvändigt, eftersom man dagligen ser hur forskares egna privata föreställningar och företeelser i den egna kulturen, företeelser vi är så vana vid att de verkar självklara, fast de ingalunda är det och möjligen inte var det under den tid man studerar, influerar hur man rekonstruerar en period utifrån fynd. Så vi hade en del att tala om som inte alls handlade om film, utan om hennes forskning.</p> <p><a href="javascript:window.open(" title="glasväggar"><img src="http://data8.blog.de/media/802/7085802_b99b9275ea_m.jpeg" alt="glasväggar"></a><br> <em>Ingrid i sitt pyttelilla kontor. Bakom glasdörren t v två kollegors skrivbord, inklämda på en golvyta flera kvadratcentimeter större än ett vanligt badrum.</em></p> <p>Ingrid och hennes kollega Elin delar på denna lilla korridorsnutt innanför den riktiga korridoren, och de har roliga klipp på väggarna och en hylla där de samlar alla de mest tacky souvernirerna man kan hitta på de platser de varit. Ett norskt grällt målat litet vikingaskepp värmde mitt hjärta, liksom ett illskärt gotländskt lamm. </p> <p>Elin studerar maskuliniteter, och bakom henne hänger en amerikansk värvningsaffisch med texten: "Gee! I wish I were a man, I'd join the Navy!" och glad och gullig tjej i sjömanskläder. </p> <p><a href="javascript:window.open(" title="us navy"><img src="http://data8.blog.de/media/803/7085803_880c212e88_m.jpeg" alt="us navy"></a><br> <em>Jag trodde de två späda boxande ungdomarna från antika Thera (Santorini) på färgkortet var flickor i elvaårsåldern, men de lär vara pojkar.</em></p> <p>Jag kollade in konferensrum, studierum, lunchrummen, labbet och muggen. Jag fick höra intressanta och oväntade saker om institutionens skogrika omgivningar. Och jag fick veta att ordet "arkeologgroupie", som jag trodde att jag uppfunnit för denna film, faktiskt finns. </p> <p>Slutligen sa Ingrid att min filmarkeolog med all sannolikhet måste ha ätit lunch nere på närbelägna Bergianska många gånger, så dit gick vi. </p> <p><a href="javascript:window.open(" title="bergianska"><img src="http://data8.blog.de/media/804/7085804_1ea2a53e5c_m.jpeg" alt="bergianska"></a></p> <p>Stort och luftigt och gammalt och rufft, en lokal som säkert får Hustoppenarkitekterna att gråta av förtjusning eftersom den är så industriell. Jag gillar den också. </p> <p>Ni ser en vått grus vid min tomma stol? I min film gör en flicka en svepande gest och välter kaffe i knät på en närbelägen arkeolog. Nu gjorde jag en svepande gest och välte en halv flaska lättöl ner på mina egna synnerligen närbelägna vita linnebyxor. (Det får väl finnas måtta på inlevelsen!)</p> <p>Men dessa otroliga brallor som jag köpte för Thailandsresan för sex år sedan (SEX???) vägrar inte bara att slitas alls någonstans, nu syns inte minsta fläck på dem av allt detta öl som landade på hela låret. De luktar inte ens öl. De blir aldrig smutsiga, jag glömmer nästan att tvätta dem. Vad i all världen är de gjorda av? (Och varför köpte jag inte fler? OK, de var lite dyra.)</p> <p>Tackade Ingrid och vacklade hemåt, stannade till vid ett fält med kolonilotter och bjöds in av en vänlig kvinna som just kom. Traskade vidare och tog en mängd bilder av blå husen också där jag pluggade själv en gång, av breda korridorer och annat viktigt.</p> <p>Och nu lägger jag ut det här och kollar sedan hur mycket av det jag redan bloggat om. Jag vet aldrig vad jag bara tänkt göra i bloggväg, och vad jag redan gjort. Tyvärr tror jag inte ni har riktigt lika dåligt minne. "Det där har du redan skrivit om!" antyds det stundom diskret när jag berättar en historia för fjärde gången. Det enda jag kan ursäkta mig med är att hela min familj tenderar att vara likadan även IRL (och det har jag också berättat förr!)</p> <p>Senare: Nehej, det verkar som om jag bara mailat denna spännande research till någon. </p> <p> <small> <a href="http://annikabryn.blogs.se/2013/06/15/och-hur-har-arkeologerna-det-16128891/#comments">Comments</a> </small> </p> http://annikabryn.blogs.se/2013/06/15/och-hur-har-arkeologerna-det-16128891/#commentshttp://annikabryn.blogs.se/2013/06/14/dompap-mysteriet-och-lite-annan-norska-16123554/tag:annikabryn.blogs.se,2013-06-13:/2013/06/14/dompap-mysteriet-och-lite-annan-norska-16123554/Fri, 14 Jun 2013 00:13:54 +0200 <p>"Han er en orn'tlig dompap!" hörde jag folk säga i Norge i min barndom om människor som bar sig korkat åt, och har sedan dess varit övertygad om att dompap betyder dumskalle. Men, visar det sig, det gör det inte alls! Det betyder domherre. Fågeln, alltså. Som ju inte är speciellt känd för att vara just obegåvad. Och detta fann jag ut först IDAG.</p> <p>Jag har googlat som en liten ojoj, men inte någonstans hittat minsta hänsyftning till korkat beteende i förbindelse med ordet dompap. Allt jag sett är prydliga direktöversättningar och vackra bilder på domherrar. Så gick alltså folk omkring och kallade varann domherrar när jag var liten? Ingen aning. Det är ett mysterium.</p> <p>Annars hade jag tänkt att dagens norska ord skulle vara det rara <em>potetgull</em>, potatisguld, som betyder potatischips. </p> <p>Och så tänkte jag grunna lite över hur många olika möjligheter det finns att uttrycka samma sak på norska. Bestämd form, till exempel. Ska man skriva "boken" eller "boka" på vad man kan kalla riksnorska? Går bra vilket som. Man kan välja mellan "moren" och "mora" (mamman) också. </p> <p>När det gäller genitiv, ägande, kan man också välja. "Min syster" kan man kalla "min søster" eller "søstra mi" eller "søstern min" (vanligast, tror jag). Gäller det någon annans syster och man inte använder pronomen (som hans, hennes) har man tre möjligheter:</p> <p>Johans søster.<br> Johan sin søster.<br> Søstern til Johan.</p> <p>Det där i mitten – Johan sin søster – bör vara ursprunget till s-formen. Jag hörde det aldrig när jag var barn, men någonstans i tjugoårsåldern började plötsligt gamla kompisar använda det. </p> <p>"Det är så det heter", förmanade de.<br> "Men ni har aldrig sagt så förr!" protesterade jag, som är farmorpurist och anser att bara det är norska som farmor kunde tänkas säga. Jag måste ju hålla i sär svenska och norska, och hon var min rikslikare. Men jag har (kicking and screaming) fått ge mig på punkt efter punkt. </p> <p>Som alla har märkt finns det en rad likheter mellan engelska och norska, vilket härrör från tusentalet när kung Knut regerade över Norge, Skåne, Danmark och stora delar av England (han betraktade sig med tiden mest som en engelsk kung). Han dog i god tid 1035 innan Vilhelm Erövraren kom från Normandie 1066 och lade beslag på England. Så nu har vi</p> <p>laughter = latter<br> window = vindu<br> gruesome = grusom<br> howl = hyle </p> <p>Men engelsmännen lärde sig lustigt nog aldrig att säga "Knut". Av okänd anledning kan engelsktalande inte uttala "kn". K finns kvar i orden när de skrivs, men hörs inte. Kniv-knife, knä-knee, knut-knot, knåda-knead. Kung Knut fick alltså heta "Canute", och i Tidsresenärerna i TV låter det som "Ke-nut". Nu när jag tänker på det, kan de ju inte uttala "vr" heller. De säger write och wreath (krans, av vrida), wrath (vrede), wreck (vrak), utan hörbart v. Men de har kvar th-ljuden i thing och this! Allt är tillfälligheter i språk.</p> <p>För att återvända till norska - ska man säga "själv" har man också flera möjligheter:</p> <p>Selv<br> Sjøl<br> Sjæl</p> <p>(Tjockt l i de två sista.)</p> <p>Språk är fascinerande, och det är retfullt att inte kunna räkna ut hur språken lät för tjugo tusen år sedan, eller hur neanderthalare talade. Det är omtvistat om de faktiskt kunde det, och i så fall i vilken grad, men jag gissar att de hade ett avancerat språk. Man har försökt rekonstruera tidigare språkformer men kommer väl som längst ungefär fem tusen år tillbaka i tiden. Vilket är fantastiskt, eftersom språk kan ändra sig mycket snabbt, man kan märka det under en normal livstid. </p> <p>Om man (och nu drar jag iväg!) tänker på hur mycket som hänt kulturellt och språkligt och historiskt mellan 1940-talet och nu, futtiga sjuttio år, inser man hur hisnande lång bronsåldersperioden var bara den, och hur stenåldern även för dem var den avlägsna forntiden. Om man tänker sig att man om två tusen år (år 4013) hittar ungefär hundra föremål från 1200-talet fram till 2000 och ska dra slutsatser om kulturen bara under de 800 åren utifrån dessa hundra fynd, så förstår man hur otroligt svår arkeologin är som vetenskap.</p> <p>Och där får jag sätta punkt för dagens norska lektion!</p> <p><a href="javascript:window.open(" title="Knut silverpenny"><img src="http://data8.blog.de/media/296/7083296_9a521dd22f_m.jpeg" alt="Knut silverpenny"></a><br> <em>Det här är en av de silverpennies som kung Knut lät prägla under sin tid som engelsk kung. På en av dem framställde han sig med krona på huvudet, men här har han hjälm, och han sägs ha infört en mer naturlig och porträttlik bild på mynten.</em></p> <p> <small> <a href="http://annikabryn.blogs.se/2013/06/14/dompap-mysteriet-och-lite-annan-norska-16123554/#comments">Comments</a> </small> </p> http://annikabryn.blogs.se/2013/06/14/dompap-mysteriet-och-lite-annan-norska-16123554/#commentshttp://annikabryn.blogs.se/2013/06/12/och-sa-kom-dagen-16116292/tag:annikabryn.blogs.se,2013-06-12:/2013/06/12/och-sa-kom-dagen-16116292/Wed, 12 Jun 2013 10:46:50 +0200 <p>... när en liten tjej för allra första gången fick komma hem till sin farmor.</p> <p><img src="http://data8.blog.de/media/990/7079990_7505ccb396_m.jpeg" alt="soffan"></p> <p>Hon hade pappa med sig, och bullar och juice och kladdig chokladmuffin.<br> <img src="http://data8.blog.de/media/991/7079991_011664dcb7_m.jpeg" alt="fika"></p> <p>Det blev inte så mycket sittande i soffan. Lilla tjejen och jag ville leka. Mycket att ta igen!<br> <img src="http://data8.blog.de/media/992/7079992_8139b69e6a_m.jpeg" alt="lek 2"><br> <em>Det här är en delvis missvisande bild. Den lilla tjejen är urstark. Hon satt på mina axlar, drog av mig sockorna och kittlade mig, låste mina armar, och skrattade hela tiden. Utom när vi lekte kurragömma och hon hittade ett jättebra gömställe.</em></p> <p><img src="http://data8.blog.de/media/994/7079994_cf3534dc6d_m.jpeg" alt="lek 4"><br> <em>Båda ville prata med mig samtidigt. Lilla tjejen tyckte jag skulle koncentrera mig på henne.</em></p> <p><img src="http://data8.blog.de/media/995/7079995_f9a6a37ac5_m.jpeg" alt="lek 1"><br> <em>Så här lattjade jag med hennes pappa och farbror också när de var små. När jag tittar på den här bilden nu slår det mig att min farmor minsann aldrig gjorde så här - faktum är att jag aldrig såg farmödrar rulla runt på golv och leka. Kan det ha berott på de blommiga femtiotalsklänningarna? </em> </p> <p>Besöket lite plötsligt på, vilket inte gjorde något alls, men aldrig har väl en farmor duschat, diskat och plockat undan i en sådan rasande fart. Ändå hann jag inte göra RIKTIGT fint. Sedan åkte jag ner och mötte dem i hissen och lyfte upp henne i mina armar direkt, något jag inte gjort förr eftersom jag ville ta det lite långsamt. </p> <p>Vi tittade i fotoalbum, och lilla tjejen frågade: När kommer bilderna med mig? Sorgligt nog finns det ju inga, eftersom vi inte har fått ses, men det får vi råda bot på nu och började bums. Jag visade henne förstås dagisfotona i datorn. </p> <p>I mina drömmar har hon varit här många gånger, i alla åldrar. Vi har bakat bullar tillsammans, skrattat och läst sagor. Och jag har lekt farmors lilla kråka med henne. Nu är hon snart sex år, så det är i sista liten, men nu gjorde vi det på riktigt! "Mera!" sa lilla tjejen.</p> <p>Och vi var på vinden och tittade på pappas gamla leksaker och plockade äntligen ner dem i den väntande leksakslådan under bokhyllan. Och hon ville se film (det hann vi inte just då) och hon ville inte gå hem, och sedan sa hon ifrån att hon vill komma tillbaka. "Det kan vi väl ordna", sa hennes pappa. </p> <p>Nästa gång hoppas jag hon inte känner att hon måste ta vara på varje sekund och inte riktigt vågar släppa mig, utan kan sitta lugnt och botanisera bland böckerna i bokhyllan som plockats ihop för henne och hennes lillbrorsa, medan de vuxna sitter vid matbordet och hennes pappa kan få berätta om allt spännande han är med om och visa filmer i iPhonen.</p> <p>Det här var i torsdags i förra veckan. Det var omtumlande och har behövt smältas innan jag kunde berätta det. Jag har väntat och längtat så länge att jag fått ett skal runt mig, jag är som bedövad, för det har helt enkelt gjort för ont. </p> <p>Men när jag ringde en god vän efteråt sa hon: "Jag tror lilla tjejen kommer att banka hål på det skalet!" Och det har hon säkert rätt i.</p> <p> <small> <a href="http://annikabryn.blogs.se/2013/06/12/och-sa-kom-dagen-16116292/#comments">Comments</a> </small> </p> http://annikabryn.blogs.se/2013/06/12/och-sa-kom-dagen-16116292/#commentshttp://annikabryn.blogs.se/2013/06/10/stoppar-vad-16109920/tag:annikabryn.blogs.se,2013-06-10:/2013/06/10/stoppar-vad-16109920/Mon, 10 Jun 2013 14:36:28 +0200 <p>Är det verkligen så lyckat att annonsera en anti-snarktingest i Sverige som "Snorestopper"? </p> <p>"Vi sov i skilda rum i tio år, men nu har Snorestopper hjälpt oss!"</p> <p><img src="http://data8.blog.de/media/916/7076916_59efcad569_m.jpeg" alt="runny-nose-"><br> <em>Snorstoppare.</em></p> <p> <small> <a href="http://annikabryn.blogs.se/2013/06/10/stoppar-vad-16109920/#comments">Comments</a> </small> </p> http://annikabryn.blogs.se/2013/06/10/stoppar-vad-16109920/#commentshttp://annikabryn.blogs.se/2013/06/02/sommarsoendag-karlbergsjoen-pampas-marina-16083558/tag:annikabryn.blogs.se,2013-06-02:/2013/06/02/sommarsoendag-karlbergsjoen-pampas-marina-16083558/Sun, 02 Jun 2013 21:35:23 +0200 <p><a href="javascript:window.open(" title="a svanar etc"><img src="http://data8.blog.de/media/596/7064596_8d1c8c3fab_m.jpeg" alt="a svanar etc"></a></p> <p><a href="javascript:window.open(" title="a tofspippi"><img src="http://data8.blog.de/media/597/7064597_7014851edb_m.jpeg" alt="a tofspippi"></a></p> <p><a href="javascript:window.open(" title="a solbadare"><img src="http://data8.blog.de/media/598/7064598_e2cecfb0c6_m.jpeg" alt="a solbadare"></a></p> <p class="center"><a href="javascript:window.open(" title="a träd trädgård"><img src="http://data8.blog.de/media/605/7064605_2afedd1a64_m.jpeg" alt="a träd trädgård"></a></p> <p><a href="javascript:window.open(" title="a lummigt"><img src="http://data8.blog.de/media/606/7064606_a40bfe65f8_m.jpeg" alt="a lummigt"></a></p> <p><a href="javascript:window.open(" title="a kolonilotter"><img src="http://data8.blog.de/media/607/7064607_9874f89e74_m.jpeg" alt="a kolonilotter"></a></p> <p><a href="javascript:window.open(" title="a liten stig"><img src="http://data8.blog.de/media/609/7064609_7a4095bb46_m.jpeg" alt="a liten stig"></a></p> <p><a href="javascript:window.open(" title="a kajakbryggan"><img src="http://data8.blog.de/media/610/7064610_91085339f7_m.jpeg" alt="a kajakbryggan"></a></p> <p><a href="javascript:window.open(" title="a husbåt"><img src="http://data8.blog.de/media/611/7064611_1eb6f82d6e_m.jpeg" alt="a husbåt"></a></p> <p><a href="javascript:window.open(" title="a dryckesemballage"><img src="http://data8.blog.de/media/613/7064613_bb9d732632_m.jpeg" alt="a dryckesemballage"></a> </p> <p> <small> <a href="http://annikabryn.blogs.se/2013/06/02/sommarsoendag-karlbergsjoen-pampas-marina-16083558/#comments">Comments</a> </small> </p> http://annikabryn.blogs.se/2013/06/02/sommarsoendag-karlbergsjoen-pampas-marina-16083558/#commentshttp://annikabryn.blogs.se/2013/06/01/fragor-fragor-16078996/tag:annikabryn.blogs.se,2013-06-01:/2013/06/01/fragor-fragor-16078996/Sat, 01 Jun 2013 11:59:46 +0200 <p>Jag har upptäckt att jag har en död vinkel, inte andligen utan såsom rörande mig i trafiken. Märkligt nog finns den bara till höger. </p> <p>Med solbrillor, solhatt och oftast kapuschong försedd har det nu hänt mig två gånger att jag knallat ut rakt framför en svängande buss och en gång framför en långtradare. Ju större de är, desto sämre ser jag dem tydligen. Och jag upptäcker dem inte förrän de är ungefär en halvmeter från mig, vilket är en sällsam upplevelse, kan jag tala om. Hittills har de kommit i sakta mak och hunnit stanna. Bara en av dem sa "tut", lite försynt så där, för att inte totalchocka den tydligen maximalt disträa människan framför kylaren. </p> <p>Varför är det så här? Och varför bara till höger? Jag tittar minsan åt båda hållen! Men det är förrädiskt när de kommer svängande så där. Van som man är att faktiskt kunna se trafiken i ögonvrån, får man tydligen programmera om sig när synfältet blir lite mer begränsat.</p> <p>Och så överlevde vi ju asteroiden som susade förbi vid elvatiden igår kväll. Man undrade halvt om halvt hur det skulle kännas om den verkligen träffade, t ex i havet (inte huvet). Skulle jorden skaka till, skulle man uppleva ett enormt blixtsken, skulle det bli tsunami även i Stockholm, skulle vi alla döden dö direkt av en enorm tryckvåg? Vilka funderinger, om man inte passar sig, kan leda vidare till dystra tankar om de eoner av tid som jorden saknade syre, eller var täckt av svarta moln, eller av is – det fanns en sådan period också. </p> <p>En biverkning av att äta från kunskapens träd, ibland vet man för mycket. Då är det bättre att köpa en glass i stället och gona sig i solen. Till syvende och sist är det nu som gäller. </p> <p>Och så undrar jag hur jag ska göra med min filmrättegång när jag nu olyckligtvis har sett en riktig. Min är skitkul, men orealistisk. Bara det att åklagare och försvarsadvokat i verkligheten inte står upp, utan sitter ner och låter torra och nyktra. Kan man göra en grej av just det? Jag måste välja. Fasen, man skulle göra som Lee Child, som sa till mig att han aldrig researchar utan bara hittar på (hans inställning är att han ska ha det kul och bekvämt), eller den engelska deckarförfattare vars namn jag glömt för tillfället som bara researchar i efterhand, för annars förstör man boken med sakliga oväsentligheter. Att som jag vara en utpräglad fantasimänniska med lika utpräglade forskardrag och sanningskrav ÄR en konflikt. </p> <p>Sedan: När ska jag egentligen städa klart den här våningen? Jag föresätter mig varje dag att i en orgie av snabbhet och effektivt äntligen få det gjort, men så känner jag mig inte alls i form för det och tycker inte jag har tid, och så får jag dåligt samvete. Hur opraktiskt som helst. Åffer gör man på detta viset? </p> <p>Ingen Treo igår i alla fall, och jag får då och då lust att faktiskt se ljus, inte det andliga utan det helt konkreta dagsljuset, utan brillor. Kan det rent av vara så att irit och blefarit trots allt är på sakta tillbakagång? Man kanske är normal ögonmässigt någon gång bortåt juletid?</p> <p>Och vad ska jag göra i sommar, den som faktiskt är här nu? </p> <p>Frågor, frågor!</p> <p><strong>PS.</strong> Och hur ska man kunna bada när det knappt finns något varmvatten? (Gäller det bara oss, eller är halv stan utan varmvatten?) När man nu inte är som den son som en gång i världen föredrog att bada kallt i badkaret. Och dessutom bakade våfflor i ett elektriskt våffeljärn samtidigt. Nej, jag kommer aldrig att glömma det, och jag är ohyggligt glad att han inte har körkort. </p> <p> <small> <a href="http://annikabryn.blogs.se/2013/06/01/fragor-fragor-16078996/#comments">Comments</a> </small> </p> http://annikabryn.blogs.se/2013/06/01/fragor-fragor-16078996/#commentshttp://annikabryn.blogs.se/2013/05/30/dagens-16074488/tag:annikabryn.blogs.se,2013-05-30:/2013/05/30/dagens-16074488/Thu, 30 May 2013 23:08:44 +0200 <p>I nästan sommarvärme klädde jag ut mig till författare och gick till Filmhuset för att lyssna på Gabriela Pichler, som regisserade <em>Äta, sova, dö.</em> Träffen arrangerades av WIFT, Women in Film and Television. </p> <p class="center"><a href="javascript:window.open(" title="Gabriela Pichler Filmhuset"><img src="http://data8.blog.de/media/016/7060016_e242469970_m.jpeg" alt="Gabriela Pichler Filmhuset"></a></p> <p><em>Gabriela (t h) intervjuad på Bio Victor av skådespelerskan Lisa Werlinder.<br> När samtalet kom in på män i branschen välte plötsligt skylten, och en dyster röst sa från salens mörker: "Det är Harry Schein". (Harry Schein var en Filminstitutchef som inte var helt känd för att stötta kvinnliga filmare.)</em></p> <p>En sak som roade mig var när Gabriela och Lisa började tala om att "all film är politisk", dvs filmaren har om inte annat ett förhållningssätt till det hon berättar, och det förhållningssättet är aldrig helt neutralt. "Barn borde få lära sig från tidig ålder att titta på film och reklam och se vad den egentligen säger", sa Gabriela, och jag log, för det var ju det vi satt och pratade om på sjuttiotalet, det var så jag satt och tittade på och kommenterade TV-program med mina barn, och nu ploppar det upp igen som nya, radikala tankar. </p> <p>Efteråt lunch och prat. </p> <p> <small> <a href="http://annikabryn.blogs.se/2013/05/30/dagens-16074488/#comments">Comments</a> </small> </p> http://annikabryn.blogs.se/2013/05/30/dagens-16074488/#commentshttp://annikabryn.blogs.se/2013/05/29/vernissage-pa-dagis-tingsraetten-16070765/tag:annikabryn.blogs.se,2013-05-29:/2013/05/29/vernissage-pa-dagis-tingsraetten-16070765/Wed, 29 May 2013 23:22:40 +0200 <p>Jag var på vernissage igår.<br> <a href="javascript:window.open(" title="IMG_2665"><img src="http://data8.blog.de/media/212/7058212_d703cbb9c8_m.jpeg" alt="IMG_2665"></a><br> <em>En rutig mamma, en mörklockig pappa, en ljuslockig son och konstnären själv med mingeldrink i handen. (Fruktjuice, förstås.)</em></p> <p><a href="javascript:window.open(" title="IMG_2667"><img src="http://data8.blog.de/media/213/7058213_3484adfc76_m.jpeg" alt="IMG_2667"></a><br> <em>Prat med farmor.</em><br> <a href="javascript:window.open(" title="med A"><img src="http://data8.blog.de/media/214/7058214_2b03590da0_m.jpeg" alt="med A"></a><br> <em>Saken på klänningen är en fin lemur. Konstnären är, som man ser, inte så väldigt förtjust i att bli plåtad. Men hon visade entusiastiskt farmor runt på dagis och klättrade på allt som gick att klättra på, precis som hennes pappa och farmor gjort före henne. När hon skulle ner räckte hon farmor handen, fast hon faktiskt kan ta sig ner själv. Och farmor blev glad. Precis som när hon (farmor,alltså) jagade lillebror och ropade "buuu!" och han skrattade.</em></p> <p><strong>Idag</strong> besökte jag mitt livs första svenska rättegång på Rådhuset i Stockholm. Det var inte som i USA eller England. Jag hade valt ett mål som gällde grov stöld, rättssalen var liten och låg högst upp, en miljon trappor, men näst överst stod en fräsch och rar Karolina Lassbo och väntade på mig. Hon jobbar här och visste att jag skulle komma, så nu passade hon på att säga hej och lotsa mig till rätt dörr.</p> <p>Rättegången tog kanske trettiofem minuter. Tonen var lågmäld, ingen var upprörd, ingen sa (lyckligtvis) åt målsägaren att han var en dumskalle som drack massor av vin och sedan bjöd hem en okänd person för att han verkade trevlig, och sedan vaknade på morgonen utan vare sig dator, mobil, klocka eller vän. Vilket han mycket väl kunde ha fått höra i t ex Storbritannien.</p> <p>Ingen var heller (lika lyckligtvis) sarkastisk mot svaranden som inte mindes någonting för han gick på sprit och tabletter på recept från psykiater, han märkte bara plötsligt att han var hemma med en vilt främmande dator och mobil, oklart vart klockan tog vägen. Och eftersom han inte vågade lämna tillbaka grejorna till polisen, sålde han dem till en okänd person någonstans. (Tänk er Judy i "Judys domstol" reagera på de uppgifterna.) </p> <p>Han hade bara begått ringa brott tidigare, och försvar och åklagare var överens om påföljden: Borde bli skyddstillsyn med vårdmöjligheter. Dom föll inte idag, men hela förhandlingen gav en känsla av att det egentligen inte hänt något särskilt. Jag menar alltså inte att någon borde vara bister och sarkastisk – tvärtom, lugn och besinning och opartiskhet bör råda och jag anser att domare Judys fördomar och elakheter gör henne olämplig för sitt värv – men man fick inget intryck av ett brott begåtts över huvudtaget. Saken processades bara genom. </p> <p>Åklagare och försvarare yttrade sig, målsägande och svarande hördes och filmades med en liten kamera placerad hos domaren, värdet på det stulna diskuterades. "X fick ett bra pris på datorn han lyckades sälja, mer är den inte värd", sa försvararen i en ton som störde mig, därför att den trivialiserade alltsammans. Jag förstår vad han menade, men det var inget bra sätt att meddela sin åsikt på. Att sälja stöldgods är ingen lustifikation. </p> <p>Så skrev försvarsadvokaten en räkning, och det var slut. </p> <p><a href="javascript:window.open(" title="tingsrätten 1"><img src="http://data8.blog.de/media/215/7058215_20c2262183_m.jpeg" alt="tingsrätten 1"></a><a href="javascript:window.open(" title="tingsrätten 2"><img src="http://data8.blog.de/media/216/7058216_54772eed81_m.jpeg" alt="tingsrätten 2"></a><a href="javascript:window.open(" title="IMG_2673"><img src="http://data8.blog.de/media/217/7058217_20a72d5e02_m.jpeg" alt="IMG_2673"></a><br> <em>Rådhuskaféet inne på den överbyggda innergården.</em> </p> <p> <small> <a href="http://annikabryn.blogs.se/2013/05/29/vernissage-pa-dagis-tingsraetten-16070765/#comments">Comments</a> </small> </p> http://annikabryn.blogs.se/2013/05/29/vernissage-pa-dagis-tingsraetten-16070765/#commentshttp://annikabryn.blogs.se/2013/05/28/invaderad-gav-upp-territorium-16063951/tag:annikabryn.blogs.se,2013-05-28:/2013/05/28/invaderad-gav-upp-territorium-16063951/Tue, 28 May 2013 08:25:10 +0200 <p>Sitter här och känner mig (och ser förmodligen ut) som ett utskitet äppelmos, enligt KG's tidlösa terminologi. (Nu fastnade m-tangenten igen! och nu hoppade den upp!)</p> <p>Det var så att jag vacklade upp tjugo i sju efter att ha sovit i hela fyra timmar, slog upp fönstret på vid gavel, blundade eftersom solen sken på husväggen mittemot och kastade tillbaka ljus som kändes som en filmstrålkastare, fortsatte ut i lägenheten för att besöka badrummet och fixa en huvudvärkstablett. På vägen bände jag försiktigt upp högra ögat som haft ett par dåliga dagar. </p> <p>Vacklade halvblundande tillbaka in i sovrummet för att sussa vidare – dagen blir förstörd om man inte gör det – och hörde till min fasa ett välbekant surrande. Ett bi! En mini-dron! De patrullerar husfasaden så här års och vill bara hitta ett mysigt ställe att sätta bo på, men de vill INTE dela det med en redan boende som bara stökar till det. Jag måste få ut det – men jag kunde ju inte se! Se där (no pun intended) ännu ett problem för blinda som vi seende inte skänker en tanke – hur får de ut bin ur sovrummet när de inte kan se dem?</p> <p>Det var bara att retirera. Fick inte ens med mig en filt. Stängde dörren till sovrummet, drog ner en mössa i pannan (det är ljust i vardagsrummet också), virade in mig i ponchon och hade en tröja som täcke och försökte somna om på soffan.</p> <p>Inte f*n gick det. Dels tyckte jag att jag hörde hur biet hade kallat in trettiofem väninnor som nu alla letade boplatser i mitt sovrum, dels hade adrenalinet väckt hjärnvindlingar som började jobba för högtryck och spotta <em>idéer</em>. Igår kom jag nämligen på hur jag skulle kunna promota min film och nu slängde skallen fram det ena briljanta scenariot efter det andra, med bilder och speaker och allt. Själv försökte jag slappna av och tänka på ingenting. Omöjligt. Vissa delar av skallen hänger inte riktigt ihop med resten av en, de är som en extern hårddisk.</p> <p>Till slut gav jag upp, tassade fram till sovrumsdörren och sköt upp den med stor misstänksamhet. Tystnad innanför, plus strålkastarljus. Försökte se var jag satte fötterna, kanske hade biet svimmat och låg på golvet? Jag blev stucken av en skrämd humla för fyra-fem år sedan och högerarmen är fortfarande svullen, vill inte ha fler sådana erfarenheter. Skakade diskret på gardiner och dylikt. Fortfarande tystnad. </p> <p>Vågade inte krypa ner i sängen igen. Tänk om biet ligger under täcket och sussar? </p> <p>Uhh...Så nu sitter jag här och hänger. Och nu fastnade m-tangenten igen. </p> <p> <small> <a href="http://annikabryn.blogs.se/2013/05/28/invaderad-gav-upp-territorium-16063951/#comments">Comments</a> </small> </p> http://annikabryn.blogs.se/2013/05/28/invaderad-gav-upp-territorium-16063951/#commentshttp://annikabryn.blogs.se/2013/05/24/dagbok-pa-naetet-16052262/tag:annikabryn.blogs.se,2013-05-24:/2013/05/24/dagbok-pa-naetet-16052262/Fri, 24 May 2013 18:38:35 +0200 <p><em>Detta inlägg publicerades egentligen i morse.</em></p> <p><a href="javascript:window.open(" title="gerbera"><img src="http://data8.blog.de/media/277/7049277_954aaa1ab6_s.jpeg" alt="gerbera"></a><br> <em>Gerberan är inne på tredje varvet.</em></p> <p>Dagens norska ord:</p> <p>VISKELÆR suddgummi.</p> <p>KOSEDYR husdjur, eg. "djur att sitta och gosa och trivas med". </p> <p>FLOM översvämning, tyvärr ytterst aktuellt i Norge just nu.</p> <p><strong>Och "ungdomar",</strong> dvs killar, fortsätter att göra livet surt och skrämmande för vanliga människor i sina bostadsområden, bränner bilar och kastar sten, tycker själva att de är häftiga och läser sedan nyfiket i tidningen och hör på TV om varför de gör det. Och deras föräldrar och släktingar (som ju inte bränner bilar) blir skrivna på näsan hur värdelösa de säkert upplever sig vara och hur hopplösa deras liv är och att de är "den andre" för alla som heter t ex Andersson. Och en brandman skriver ett öppet brev om att han med fara för sitt liv skulle rädda slynglarnas föräldrar och syskon och slynglarna själva om det behövdes, så varför kastar de sten på honom? </p> <p>För att de är idioter, är svaret – de är antingen ledartyper som vill slåss och "kanalisera sin ilska" (vad är det för fel på att boxa soffkuddar?), eller svaga typer som hänger på. En del mediamänniskors sätt att beskriva folk i Husby och liknande områden – som f ö i Daily Mail kallas "nerslitna och fattiga", dvs som gammaldags engelsk slum – liknar det jag minns gjorde amerikanska indianer häpna på sjuttiotalet. De var bilmekar och studenter och hemmafruar och arbetslösa, men de "vita" de mötte väntade sig att se Den Ädla Vilden, en drömd Superindian som skulle stå med filt runt sig och säga "ugh" och ha specialkontakt med naturen och världsalltet, och blev besvikna över att träffa helt ordinära människor som betalade räkningar och petade sig i näsan. </p> <p><strong>Och här</strong> ligger man en kväll på soffan inlindad i en filt och halvsover och ser Stephen Frys helt underbara program om sin hjälte Richard Wagner, underbart därför att han är så neddämpad och så barnsligt förtjust. Wagners barnbarn blir sur på hans frågor och lämnar intervjun, men inte gör det Fry något – han har ju fått röra vid Wagners alldeles äkta kött och blod! Medan jag vill gå tillbaka i tiden och rädda folk, vill Fry gå tillbaka i tiden och träffa Wagner och säga åt honom att inte smutsa ner sin gudabenådade talang med småaktig, ful antisemitism, och så lyssnar han hänfört till "Brynhildes krigsrop" som jag inte kan låta bli att flina åt.</p> <p><strong>Alla som kommer in i min sfär just nu</strong> löper risken att bli utsatta för komedi, precis som när jag skrev standup-manus. Jag tittar in hos Agneta och blir bjuden på vin och vi pratar om allt möjligt, men givetvis måste jag pröva min feta lilla stretchare och ett roligt filmnamn på henne, och hennes skratt är som musik i mina öron. Och jag skickar ett manusutdrag till Gitta och vet ju inte om hon verkligen fnissar, men hon säger i alla fall att hon gör det. Det finns ungefär fem totalt olika filmer som jag verkligen, verkligen skulle vilja göra, några djupt allvarliga även om det förmodligen finns någon sorts ömsint och ibland bitter humor även i dem, och så den här snälla, varma, lätt knäppa komedin. Har jag fått ett gäng människor att skratta tillsammans med mig skulle det göra mig väldigt lycklig och glad. </p> <p><strong>För övrigt</strong> får jag mitt straff för att jag ständigt har telefonjacket urdraget och saknar fungerande mobil – när jag sätter i sladden och börjar ringa, svarar nästan ingen annan heller! Antingen är det upptaget eller också kopplas en jäkla röstbrevlåda in. Det blir till att skicka runt en binge email igen. En som jag FÅR tag i gör mig uppmärksam på att det finns ett rejält kardinalfel faktamässigt i mitt manus, jag visste i och för sig om det men försökte förtränga det. Jag blev så nedslagen att det tog ända till kvällen därpå innan jag kunde förmå mig att fixa det. </p> <p><strong>Och igår morse</strong> dök det plötsligt upp en standup-avsnitt i skallen, jag som inte alls håller på med det nu. Lyckligtvis råkade det ligga papper och penna vid datorn. Tyvärr blir det man klottrar ner i skaparrus nästan oläsliga kråkfötter. Kom ihåg det, barn – de papper ni hittar efter mamsen där bokstäverna går i vågor skrevs inte i anfall av intressant självförstörande konstnärlighet och under inflytande av absint och rödvin, utan i ren lycka och på nästan löjligt nykter kaluv. Oromantiskt, men sant. Precis som med indianerna. </p> <p><strong>Nu </strong>ska jag tvätta håret och planera in att gå till Stockholms Tingsrätt en dag. (Hundratals amerikanska rättegångar har man sett, men hur många svenska? Nej, just det.) Och till universitetet. Ringde en institution där igår och folk där hörde till dem som faktiskt svarade. Olyckligtvis, eftersom den akademiska, vetenskapliga världen och filmvärlden med ett prilligt komedimanus krockade i mitt huvud och jag totalt misslyckades med att hitta tonen och kommunicera vad jag egentligen ville. Det blev till att skriva email efteråt och förklara sig. </p> <p>Dags för kaffe.</p> <p><a href="javascript:window.open(" title="Musikklotter"><img src="http://data8.blog.de/media/278/7049278_e375e5dd86_m.jpeg" alt="Musikklotter"></a><br> <em>Oförståeligt klotter: På papperet på skrivbordet fann jag den här musiksnutten som jag tydligen hittade på och försökte skriva ner någon gång för flera år sedan. Hur i hela friden dechiffrerar man det? </em> </p> <p> <small> <a href="http://annikabryn.blogs.se/2013/05/24/dagbok-pa-naetet-16052262/#comments">Comments</a> </small> </p> http://annikabryn.blogs.se/2013/05/24/dagbok-pa-naetet-16052262/#commentshttp://annikabryn.blogs.se/2013/05/24/bloggen-strular-16051995/tag:annikabryn.blogs.se,2013-05-24:/2013/05/24/bloggen-strular-16051995/Fri, 24 May 2013 17:07:33 +0200 <p>Försåvitt bloggen inte bara strular på min dator, utan för er alla, beklagar jag verkligen! I två dagar nu har jag haft svårt att komma in på den alls, och de två bilder jag lade in i föregående inlägg syns inte för mina ögon. (Kan ni se dem? En liten gullig gerbera och obegripligt musikklotter?)</p> <p>Hoppas nu ni kan läsa denna ursäkt... </p> <p> <small> <a href="http://annikabryn.blogs.se/2013/05/24/bloggen-strular-16051995/#comments">Comments</a> </small> </p> http://annikabryn.blogs.se/2013/05/24/bloggen-strular-16051995/#commentshttp://annikabryn.blogs.se/2013/05/24/nengelska-16049978/tag:annikabryn.blogs.se,2013-05-23:/2013/05/24/nengelska-16049978/Fri, 24 May 2013 00:11:05 +0200 <p>Det finns inte bara svengelska, det finns nengelska också. Internet-nengelska.</p> <p><a href="javascript:window.open(" title="serveconfig"><img src="http://data8.blog.de/media/933/7048933_30ccddd787_m.gif" alt="serveconfig"></a><br> <em>Zelda, en kul serie av Lina Neidestam i norska Dagbladet. Är hon förresten svensk eller norsk? </em></p> <p> <small> <a href="http://annikabryn.blogs.se/2013/05/24/nengelska-16049978/#comments">Comments</a> </small> </p> http://annikabryn.blogs.se/2013/05/24/nengelska-16049978/#commentshttp://annikabryn.blogs.se/2013/05/22/zachs-sang-16042608/tag:annikabryn.blogs.se,2013-05-22:/2013/05/22/zachs-sang-16042608/Wed, 22 May 2013 09:38:07 +0200 <p></p> <p>(<a href="http://www.youtube.com/watch?v=7zxXAtmmLLc&nofeather=True">Länk när klippet försvinner från bloggen</a>.)</p> <p>Zach Sobiech skrev en underbart fin sång som heter "Clouds" och la ut den <a href="http://www.youtube.com/watch?v=sDC97j6lfyc&nofeather=True">på nätet i december</a>. Han var sjutton år och hade haft en sorts skelettcancer sedan 2009, och nu visste han att han bara hade månader kvar att leva. Videon ovan är en version som spelades in till playback som en present till honom av den grupp som också gjorde en dokumentär om honom.</p> <p><a href="http://www.youtube.com/watch?v=9NjKgV65fpo&nofeather=True">Se den!</a> </p> <p>Den visar en helt underbar pojke som bestämde sig för att avstå från de sista operationerna som skulle göra honom handikappad. Han ville vara hemma med sin älskade familj och sin flickvän, göra så många roliga saker som möjligt, och inte ha ont. Han var rädd, men han sa: "Jag vet ju inte vad som kommer att hända, men antingen kan jag bli ifrån mig av skräck, eller också kan jag göra så mycket kul som möjligt och sedan helt enkelt lägga mig ner och somna." Han var förtjust i en viss sorts Nissan, och han hade velat gifta sig och få fyra barn, och han ville inte för allt i världen lämna alla dem han älskade. </p> <p>Flickvännen hade ett samtal med sin mamma innan hon började dejta Zach, som hon ju visste att hon inte skulle få behålla. Mammans fråga var: "Hade du blivit ihop med honom även om han inte varit sjuk? Då så, då ska du vara tillsammans med honom." Man får träffa hans ovanligt lugna och trevliga familj, han hade två bröder och en syster som var hans allra bästa vän, och som han skrev en sång till. </p> <p>Tredje maj i år, när Zach fyllde 18, lades dokumentären (22 minuter) ut på youtube. I måndags avled han. </p> <p>Igår såg jag de här klippen och det var omöjligt att inte gråta som ett barn, ledsen och sorgsen över orättvisan i att han inte fick leva, men när jag sett dem upptäckte jag att jag gick runt och gnolade på "Clouds"... därför att den helt enkelt är så bra. Och det var väl det som var meningen. </p> <p><strong>PS</strong><br> Det enda jag tycker riktigt illa om i den första videon är flickan som håller en ritad klocka vars visare går väldigt fort, medan man hör Zach önska i sin sång att han hade lite mera tid. </p> <p>Dels är det okänsligt, men framför allt är det ju faktiskt så att inte alla sekunder i livet är lika korta. Många sekunder, minuter och timmar är väldigt, och härligt, långa. </p> <p> <small> <a href="http://annikabryn.blogs.se/2013/05/22/zachs-sang-16042608/#comments">Comments</a> </small> </p> http://annikabryn.blogs.se/2013/05/22/zachs-sang-16042608/#commentshttp://annikabryn.blogs.se/2013/05/21/huliganerna-i-husby-16037316/tag:annikabryn.blogs.se,2013-05-21:/2013/05/21/huliganerna-i-husby-16037316/Tue, 21 May 2013 13:58:23 +0200 <p>Men vad är detta för dumheter? Ett gäng slynglar sätter eld på bilar och krossar fönster, och medierna koncentrerar sig på att polisen var för våldsam och letar efter ursäkter? </p> <p>Det är ingen skillnad på de här grabbarna (jag utgår från att det inte var ett flickgäng, men jag kan ju ha fel) och alla andra idioter som slåss efter fotbollsmatcher eller förstör demonstrationer genom att vandalisera hus längs marschvägen, eller de som regelmässigt startade kravaller på Kungsgatan varje nyårsafton på femtiotalet. De slåss och sätter eld på bilar FÖR ATT DE TYCKER DET ÄR HÄFTIGT. That's it. </p> <p>Visst kan det finnas individuella problem (svårt i skolan, elaka föräldrar), men det får man då ta individuellt. Visst kan det finnas sociala problem (arbetslöshet, för lite hjälp med språk eller dyslexi), men det får man då söka lösa. Nu undrade medier och boende om polisens dödsskjutning i området tidigare kan vara en orsak. Det skulle vara en orsak att skrämma vettet ur mammor och barn, krossa grannars fönster och förstöra lastbilen för områdets grönsakshandlare? Det tror jag inte på. Det kan vara en ursäkt – de flesta vandaler har någon ursäkt – men det är inte orsaken. </p> <p>Och visst är polisen (troligen) för våldsam. Det har vi sett en rad exempel på, och jag pratade nyligen med en av mina polisbekanta som tyckte det var ett stort problem med poliser som har en enorm ilska inom sig. Men det är fortfarande varken en giltig ursäkt eller orsak att vandalisera i ett bostadsområde, tända eld på bilar och sedan kasta sten på brandpersonal som kommer för att släcka. Vad vill man? Att husen ska brinna upp? </p> <p>Jag minns den invandrartjej som åkte runt i skolor och läste lusen av dessa killar som tycker det är romantiskt att vara gangster. (Tjejerna går oftast i skolan, sköter sig och läser läxor.) "Vad håller ni på med?" sa hon. "Det här är inte Bronx! Ni bor inte i Sydafrika under apartheid! Skärp er!" Och grabbarna flinade generat, för de visste mycket väl att hon hade rätt.</p> <p>Så hugg tag i både arga poliser och våldsromantiserande grabbar. Sy in dem, eller hjälp dem, om det är det som behövs. Men ursäkta dem inte.</p> <p> <small> <a href="http://annikabryn.blogs.se/2013/05/21/huliganerna-i-husby-16037316/#comments">Comments</a> </small> </p> http://annikabryn.blogs.se/2013/05/21/huliganerna-i-husby-16037316/#commentshttp://annikabryn.blogs.se/2013/05/20/man-kan-foerstas-16033442/tag:annikabryn.blogs.se,2013-05-20:/2013/05/20/man-kan-foerstas-16033442/Mon, 20 May 2013 14:46:01 +0200 <p>...öppna fönstret också och släppa in lite sommar.</p> <p><a href="javascript:window.open(" title="1"><img src="http://data8.blog.de/media/255/7043255_85726da5d9_m.jpeg" alt="1"></a></p> <p><a href="javascript:window.open(" title="2"><img src="http://data8.blog.de/media/256/7043256_d83b675f4e_m.jpeg" alt="2"></a><br> Det här går ju inte att motstå hur mycket komedi man än skriver! Frikortet är inpetat i manuset, klockan är kvart i tre, om fem minuter går jag ut och traskar runt sjön och börjar neråt Karlberg. Sedan tänker jag faktiskt också sätta i telefonjacket bortåt fyradraget så där – M, som helst pratar in person, mailade och klagade på att det inte går att nå mig. Inte undra på! (Sorry!)</p> <p>P...? </p> <p> <small> <a href="http://annikabryn.blogs.se/2013/05/20/man-kan-foerstas-16033442/#comments">Comments</a> </small> </p> http://annikabryn.blogs.se/2013/05/20/man-kan-foerstas-16033442/#commentshttp://annikabryn.blogs.se/2013/05/20/vad-heter-det-16031782/tag:annikabryn.blogs.se,2013-05-20:/2013/05/20/vad-heter-det-16031782/Mon, 20 May 2013 11:42:42 +0200 <p>Hjälp, vad heter det när ett par säger åt varann att de får ha EN otrohetsaffär? </p> <p>Frivarv? Fribiljett? Nej, det heter det inte, men vad? </p> <p>Svar önskas för skrivarändamål!</p> <p>(Rexxie...? Någon annan?)</p> <p><strong>Det blev Bert!</strong><br> Det kallas <strong><em>frikort</em></strong>. <img src="/img/smilies/icon_smile.gif" alt=":)" class="middle" border="0"> Tack, Bert med alerta kollegor! </p> <p>För övrigt vet jag inte vad det är för fel på mig, jag har badat varmt och druckit varmt kaffe och varm choklad och ätit ordentligt och sitter med varmvattensflaska på magen under ylletröjan mitt i den nyanlända sommaren, och ändå småfryser jag. Ingen snuva, ingenting, bara förkyld utan förkylning. Men antagligen är det bara för att värmen stängts av. </p> <p>Grejen just nu med komedin är att rytmisera den. Jag har spelat genom ca 48 minuter, vilket var otroligt bra att göra – ungefär som att se själva manuset i 3D, om ni förstår vad jag menar - det framstod i relief vad som är det drivande i filmen och vilka avsnitt som är för korta och vilka som är för långa, och var det krävs lite musik och paus och var man ska ha en bra övergång och var det blir roligare utan. </p> <p>Igår på väg hem från parkrundan (det var då jag insåg att sommaren är här) dök det plötsligt upp en liten trind joggare när jag stod mellan körfälten på S:t Eriksgatan. Han hade svarta cykelbyxor och purpurfärgad sporttröja och en liten ryggsäck, och han högg tag i en lyktstolpe och stretchade först ena benet och sedan det andra. Jätteallvarlig var han och det var lite som balett, och jag tänkte att honom måste jag bara ha med in i manuset! </p> <p>Jag har precis rätta platsen för honom också: En av mina huvudpersoner står villrådig på en trottoar och grunnar på om hon ska våga göra en sak, och då kommer den här optimistiska och seriösa killen intrippande och gör sin stretch, och hon fattar mod! Mycket bättre än om hon bara stått där, även om jag har flera villrådighetsbilder innan.</p> <p>Och nu dök det här med frikortet upp. Det är en scen som också hoppade fram ungefär nu och den passar också in med vad som händer och existerande rollers sinnesstämningar, men det blir även en kompositionsfråga. Jag har en rollista lång som synden (det här är INTE en indiefilm på lågbudget) därför att det finns starka kortare scener perfekta för bra skådisar, och har gett mig själv ungefär 120 sidor att leva loppan på, och det är precis som med min standup: Det är inga problem med att komma på saker, det går inte att stänga av. Och jag har redan fimpat en ursprunglig rollfigur, han smälte perfekt ihop med en annan kille. </p> <p>Dags att hälla mer varmt vatten i PET-flaskan och hämta en mössa.</p> <p>Ja, just det ja, någon sa åt mig att dricka mer och någon annan att jag blinkar för lite, så jag dricker och blinkar så det står härliga till. </p> <p> <small> <a href="http://annikabryn.blogs.se/2013/05/20/vad-heter-det-16031782/#comments">Comments</a> </small> </p> http://annikabryn.blogs.se/2013/05/20/vad-heter-det-16031782/#commentshttp://annikabryn.blogs.se/2013/05/17/norska-flaektar-pa-fredagskvaellen-17-mai-del-16005768/tag:annikabryn.blogs.se,2013-05-17:/2013/05/17/norska-flaektar-pa-fredagskvaellen-17-mai-del-16005768/Fri, 17 May 2013 21:57:04 +0200 <p>Jo, jag åkte i väg till Kungsträdgården och det visade sig att hela parken var full av norskar och norskor, norrmän och norrbaggar. Det fanns</p> <p>* väldigt många bunader i svart, rött, blått och grönt. Och västar i skotskrutigt,</p> <p>* väldigt många herrar i svart kostym med röda Norge-band,</p> <p>* väldigt många norska flaggor som det viftades hej vilt med,</p> <p>* och väldigt många som talade norska runt mig.</p> <p>Det blev en fin liten känslokrock där för mig i början (väldigt användbart med solglasögon) för jag har fått mycket i Norge och förlorat mycket i Norge, så där stod jag och kände mig lite uppåt och trygg samtidigt som tårar kom. Och det fina med direktkontakt mellan inre känsloliv och tårar utan besvärande filter och idéer om att allt ska tryckas ner och jobbiga tankar emellan, är att det faktiskt snabbt går över utan att man egentligen behöver anstränga sig. </p> <p>Som sagt, i parken voro de norska många, de voro tusenden! Och de tittade på norska folkdanser på stora scenen. </p> <p><a href="javascript:window.open(" title="åskådare"><img src="http://data8.blog.de/media/964/7038964_2d43b8f595_m.jpeg" alt="åskådare"></a></p> <p><a href="javascript:window.open(" title="a folk scen"><img src="http://data8.blog.de/media/965/7038965_43b339d1aa_m.jpeg" alt="a folk scen"></a></p> <p><a href="javascript:window.open(" title="b Halling hatt"><img src="http://data8.blog.de/media/966/7038966_89dcc6a7cd_m.jpeg" alt="b Halling hatt"></a><br> <em>Den mest kända dansen är halling, där killarna kan stila med olika akrobatiska tricks, t ex sparka hatten av käppen. Lustigt nog är pojkarnas byxor förstärkta med skinn på insidan av byxbenen och i baken. Kanske för att de inte ska spricka mitt i en frivolt?</em></p> <p><a href="javascript:window.open(" title="dansarna tackar"><img src="http://data8.blog.de/media/967/7038967_f22d58cdc1_m.jpeg" alt="dansarna tackar"></a><br> <em>Men jösses, de är ju bara barn!</em></p> <p class="center"><a href="javascript:window.open(" title="b norskt bling"><img src="http://data8.blog.de/media/968/7038968_925afabdbe_m.jpeg" alt="b norskt bling"></a></p> <p>Ovan norskt bling: Slipsen har jättemånga flaggor och mobilen har flagga och guld finns det också.</p> <p>Tåget formerade sig, det måste ha varit flera tusen som marscherade, och innan de startade drällde det plötsligt av poliser (med och utan neonvästar) och bistra säkerhetsvakter överallt. Stoltenberg hade anlänt. Kameror trängde sig på, en intervjuare i bunad höll en mikrofon framför honom.</p> <p><a href="javascript:window.open(" title="b stoltenberg"><img src="http://data8.blog.de/media/969/7038969_186e124b4b_m.jpeg" alt="b stoltenberg"></a><br> <em>Här ser det ut som om jag vore lång och ståtlig, men i själva verket håller jag kameran högt över huvudet för att få med ministern och människomassorna bakom honom.</em></p> <p>Men tåget struntade i detta, alla började gå och hela intervjun fick börja traska baklänges. </p> <p><a href="javascript:window.open(" title="b stoltenberg 2"><img src="http://data8.blog.de/media/972/7038972_c8855e3007_m.jpeg" alt="b stoltenberg 2"></a><br> <em>Kolla säkerhetsdamen t v (är det inte samma som till allas beundran sprang bredvid landån när Victoria gifte sig?) och säkerhetsmannen t h. Kostymer och märken på slaget och solglasögon.</em> </p> <p>Och medan de sista tågande drog i väg mot Skansen, satte sig en kvinna för att äta lunch i solen på en balustrad.<br> <a href="javascript:window.open(" title="b flicka lunch"><img src="http://data8.blog.de/media/973/7038973_358045e43f_m.jpeg" alt="b flicka lunch"></a></p> <p> <small> <a href="http://annikabryn.blogs.se/2013/05/17/norska-flaektar-pa-fredagskvaellen-17-mai-del-16005768/#comments">Comments</a> </small> </p> http://annikabryn.blogs.se/2013/05/17/norska-flaektar-pa-fredagskvaellen-17-mai-del-16005768/#commentshttp://annikabryn.blogs.se/2013/05/17/syttende-mai-16002586/tag:annikabryn.blogs.se,2013-05-17:/2013/05/17/syttende-mai-16002586/Fri, 17 May 2013 09:03:02 +0200 <p>Heia Norge! Heia Sandefjord, Heieren gård, alle Ringerike-folka og et lite sted i Haugesund! Og alle andre nordmenn også, da. Og halv-nordmenn (det er meg) og deres unger og barnebarn.</p> <p>Någon vars namn jag förträngt anser att norrmäns firande av sin nationaldag är tecken på en farlig nationalism, vilket är rena struntet, eftersom den markerar Norges frihet och självständighet och (särskilt efter det tyska nazistiska ockupationen) demokratisk frihet.</p> <p>Det har också varit diskussioner någonstans i Norge om huruvida man ska få ha andra flaggor än de norska med i tåget (man har ju parader med flaggviftande och musicerande). Hur kan man ens komma på idén att ha med andra länders flaggor på den egna nationaldagen? Varför skulle man gå och vifta med t ex Bolivias flagga på sjuttonde maj? Eller den svenska? </p> <p>Jag antar att tanken är att man ska visa sin vänskap med Norge, men just i tåget är inte bästa tillfället – särskilt inte om ens flagga betecknar ett land med diktatur. (Om Tyskland nu inte ockuperat Norge – skulle man ha velat ha en hakkorsflagga med i sjuttonde-maj-tåget 1940? Tror inte det.) Jag minns fortfarande med rörelse den nyblivna afrikanska svenska som mötte upp i Kungsträdgården den 6 juni för länge sedan med en barnvagn klädd med små svenska flaggor, flagga i handen, och gul och blå, för övrigt typiskt afrikanskt mönstrad, lång klänning och huvudbonad! Hon markerade mycket tydligt att hon var glad både för sitt ursprung och för att vara svensk. </p> <p>Jag har en liten svensk flagga och en liten norsk flagga. Den svenska köpte jag eftersom jag upptäckte att jag BARA hade en norsk hemma. </p> <p>Så nu viftar jag med den norska. Vift, vift – heia Norge! </p> <p>Var kan man köpa kransekake i Stockholm? Och var firar Stockholmsnorrmännen nu för tiden? </p> <p><strong>NU har jag forskat.</strong> Den firas <a href="http://www.skansen.se/sv/aktivitet/norges-nationaldag">så här</a>: Tåget (alltså paraden) startar i Kungsan 11:00 och går till Skansen, där det blir lekar och annat.</p> <p>11:00? Det är ju snaaart! varför är alla norrmän så otroligt pigga av sig? Undrar om jag kommer iväg, månne. Hm, kunde vara trevligt att åka till Kungsan i alla fall. </p> <p><a href="javascript:window.open(" title="sfjord"><img src="http://data8.blog.de/media/992/7037992_84d05fd31e_m.jpeg" alt="sfjord"></a><br> <em>På Halvorsens konditori i Sandefjord (om de finns kvar?) har de minsann kransekake! Detta kondis där barn jag köpt sammensatt (vetebullar med glasyr) och romkopper och imponerats av speglar och typisk gammaldags konditori-inredning och har gyllene minnen ifrån. </em> </p> <p> <small> <a href="http://annikabryn.blogs.se/2013/05/17/syttende-mai-16002586/#comments">Comments</a> </small> </p> http://annikabryn.blogs.se/2013/05/17/syttende-mai-16002586/#commentshttp://annikabryn.blogs.se/2013/05/13/min-sixpack-15967784/tag:annikabryn.blogs.se,2013-05-13:/2013/05/13/min-sixpack-15967784/Mon, 13 May 2013 23:52:29 +0200 <p>Daily Mail skrev om någon tjugotreåring (för mig okänd kändis) som bantat och nu tvittrade en bild av sin platta mage, med hashtagen byewobblybits (ajöss dallret!)</p> <p>Pah. Under asfalten finns en strand, under hatet finns kärlek, under fegheten finns mod, och under mina wobbly bits finns knallhårda benmuskler och en knallhård sixpack. Jag är en krigare under cover! </p> <p> <small> <a href="http://annikabryn.blogs.se/2013/05/13/min-sixpack-15967784/#comments">Comments</a> </small> </p> http://annikabryn.blogs.se/2013/05/13/min-sixpack-15967784/#commentshttp://annikabryn.blogs.se/2013/05/13/sverige-ett-land-utan-opposition-15965119/tag:annikabryn.blogs.se,2013-05-13:/2013/05/13/sverige-ett-land-utan-opposition-15965119/Mon, 13 May 2013 18:25:33 +0200 <p>Sonen Peter (MP) har tillsammans med socialdemokraten Anna Ardin skrivit en <a href="http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/landet-utan-opposition_8156808.svd">Brännpunktsartikel i SvD</a> om hur deras respektive partier – S och MP – inte kanaliserar väljares missnöje med resultaten av alliansens grundläggande credo: Att Sverige ska drivas av individers vilja att göra personliga ekonomiska vinster, oavsett följderna. Istället tycks S och MP gärna säga ja och amen till alltför mycket som de egentligen inte borde stå för. Och vad händer då med en reell opposition till regeringens politik? Finns det någon?</p> <p>Dvs – var hamnar vi om vissa politiska partier tappar sin förmåga att stå för en ideologi?</p> <p> <small> <a href="http://annikabryn.blogs.se/2013/05/13/sverige-ett-land-utan-opposition-15965119/#comments">Comments</a> </small> </p> http://annikabryn.blogs.se/2013/05/13/sverige-ett-land-utan-opposition-15965119/#commentshttp://annikabryn.blogs.se/2013/05/13/dagens-tre-norska-ord-15962598/tag:annikabryn.blogs.se,2013-05-13:/2013/05/13/dagens-tre-norska-ord-15962598/Mon, 13 May 2013 12:15:32 +0200 <p>SPRETTROMPE.<br> Betyder vältränad, fast stjärt. Jag vet inte vad det är som ska sprätta – kanske man ska kunna kasta ett mynt på den och så ska det studsa, precis som på nybäddade sängar i amerikanska armén? Eller ska man kunna sprätta i väg saker som folk tanklöst placerar på ens ända när man ligger i sängen, t ex uppslagna böcker, tekoppar och dylikt?</p> <p>MELKEMANGEL.<br> Får mig att tänka på vad Herman Lindqvist skrev, att "osthyvel" är ett lika obegripligt ord för fransmän som "mjölksåg" skulle vara, eftersom man använder kniv där. Men melkemangel betyder inte ett redskap att mangla mjölk med, utan mjölkbrist.</p> <p>FLÅTTKRIG.<br> Flottan lägger ut och krigar? Nej, det gäller kriget mot fästingar.</p> <p>(Jag inhämtar mina nyheter via norska Dagbladet, för att hålla mig á jour med språket. Jag kan ju inte i evighet prata femtiotalsnorska. Och jag blir ständigt häpen och förtjust!)</p> <p><strong>PS.</strong> Nu ser jag att sprättrumpa finns även på svenska. Har aldrig hört det förr, så jag umgås tydligen i fel kretsar. Men nu har vi alltså <em>två</em> frågor: VAD är det som ska sprätta, och vilka var först med sprättrumpan – såväl fysiskt som etymologiskt – norrmännen eller svenskarna? </p> <p> <small> <a href="http://annikabryn.blogs.se/2013/05/13/dagens-tre-norska-ord-15962598/#comments">Comments</a> </small> </p> http://annikabryn.blogs.se/2013/05/13/dagens-tre-norska-ord-15962598/#commentshttp://annikabryn.blogs.se/2013/05/11/stilla-sommarkvaell-med-vin-i-vasaparken-15952490/tag:annikabryn.blogs.se,2013-05-11:/2013/05/11/stilla-sommarkvaell-med-vin-i-vasaparken-15952490/Sat, 11 May 2013 10:02:03 +0200 <p>Äntligen satt vi på bänken utanför Guldhuset i parken och drack vin.<br> <a href="javascript:window.open(" title="Guldhusrestaurangen"><img src="http://data8.blog.de/media/215/7028215_3c43f2e01c_m.jpeg" alt="Guldhusrestaurangen"></a><br> <a href="javascript:window.open(" title="Guldhuset 2013"><img src="http://data8.blog.de/media/216/7028216_c24acd24db_m.jpeg" alt="Guldhuset 2013"></a><br> <a href="javascript:window.open(" title="Margareth Vasaparken"><img src="http://data8.blog.de/media/234/7028234_4620724d80_m.jpeg" alt="Margareth Vasaparken"></a><br> <em>Vänta! Jag sätter på mig solglasögonen och försöker se snorkig ut på skoj!</em></p> <p>Det var ytterligt fridfullt. Folk var ute med barn och hundar, turister drog förbi och fotograferade, hipsters med roliga frisyrer drack vin och öl, barn lekte borta på fotbollsplanen, allt medan solen sakta sänkte sig över lekplatskullen. Och jag satt med en gammal vän, f d fotomodell som sadlade om helt och blev socionom och terapeut för att komma ur en värld hon tyckte var trist och ytlig i längden, och för att hon var trött på att allt handlade om hennes utseende och att alla förusatte att det var det enda hon hade. Vi träffades på Enskilda Gymnasiet redan första dagen vi var där och upptäckte att vi båda var tvillingmammor och tänkte ta studentbetyg i tjugoårsåldern, fvb till Socialhögskola och universitet. </p> <p><a href="javascript:window.open(" title="Guldhusrest.2"><img src="http://data8.blog.de/media/225/7028225_b2ef325e9f_m.jpeg" alt="Guldhusrest.2"></a><br> <a href="javascript:window.open(" title="Herr- o damtoa"><img src="http://data8.blog.de/media/226/7028226_af6b363976_m.jpeg" alt="Herr- o damtoa"></a><br> <em>Men vad är det här för ojämlika toaskyltar? Pipa för herrar och TROSOR för damer? Inga kallingar?</em></p> <p><a href="javascript:window.open(" title="spegelbild Bryn"><img src="http://data8.blog.de/media/227/7028227_502ac1c4fe_m.jpeg" alt="spegelbild Bryn"></a><br> <em>Men där inne kan man ta en bild av sig med en femtiotalsinspirerad väggdekoration som bakgrund.</em></p> <p><a href="javascript:window.open(" title="solnedgång"><img src="http://data8.blog.de/media/231/7028231_d91215d0f4_m.jpeg" alt="solnedgång"></a></p> <p> <small> <a href="http://annikabryn.blogs.se/2013/05/11/stilla-sommarkvaell-med-vin-i-vasaparken-15952490/#comments">Comments</a> </small> </p> http://annikabryn.blogs.se/2013/05/11/stilla-sommarkvaell-med-vin-i-vasaparken-15952490/#commentshttp://annikabryn.blogs.se/2013/05/08/nattlig-utsvaevning-15877362/tag:annikabryn.blogs.se,2013-05-08:/2013/05/08/nattlig-utsvaevning-15877362/Wed, 08 May 2013 03:25:10 +0200 <p>Men... </p> <p>tänkte gå och koja och "skulle bara" kolla en liten grej i manuset, och så började jag redigera, och nu är klockan plötsligt nästan halv fyra, och jag som inte nattugglat på länge! </p> <p>Ögonen tycks ha badat i grus. Men det känns lite som en tröst att en ensam nattvandrare (ser förstås inte vem, bara att) halkade in här på bloggen nyss. Brukar vara tomt runt mig så här dags annars, mellan två och fem ungefär.</p> <p>Väl mött, och god natt! </p> <p> <small> <a href="http://annikabryn.blogs.se/2013/05/08/nattlig-utsvaevning-15877362/#comments">Comments</a> </small> </p> http://annikabryn.blogs.se/2013/05/08/nattlig-utsvaevning-15877362/#commentshttp://annikabryn.blogs.se/2013/05/07/perfektionistens-dilemma-och-foton-bronsalder-och-oestermailmshallen-15862959/tag:annikabryn.blogs.se,2013-05-07:/2013/05/07/perfektionistens-dilemma-och-foton-bronsalder-och-oestermailmshallen-15862959/Tue, 07 May 2013 15:58:37 +0200 <p><a href="javascript:window.open(" title="A plåtar"><img src="http://data8.blog.de/media/435/7022435_bef29189e4_s.jpeg" alt="A plåtar"></a><br> <em>Igår: Kvinnan som gick ut i vårväder och kom<br> hem mitt i sommaren, halvkokt i alla tröjor.</em></p> <p>Gick ju runt för ett par månader sedan eller så och tog bilder som har med min filmkomedi att göra, inte för att man gör det på det här stadiet innan någon ens sagt ja! Låt oss skaffa behövliga miljoner! utan för att jag dels gillar att se att det jag skriver funkar i verkligheten, dels ju är inne på bilder och fotografering. </p> <p>Nästan allting stämde kusligt väl med vad jag redan fantiserat ihop. Jag behövde en sladd utanpå hus? Det fanns sladd utanpå hus. Jag behövde en lyktstolpe i siktlinjen från en port? Det fanns en lyktstolpe på lagom avstånd i siktlinjen från sagda port. Plus ett träd, så att man kan välja. Det är likadant när jag skriver böcker, saker och ting stämmer utan research, det är som om man tonar in på dem telepatiskt. Roligt och uppmuntrande (denna bok/film vill bli skriven!) men också märkligt (que...?). </p> <p>Nu kan och ska man fuska rätt rejält på film. Det är en spännande utmaning. Minns ni "Brief encounter", en brittisk svartvit kärleksfilm där tårögd kvinna står på perrong medan tåget åker iväg med hennes älskade, och ljuset från fönstren ses dra förbi över hennes ansikte? Det var inget tåg, det var någon sorts pappskiva med utskurna slitsar och ljus bakom, eller dylikt. Billigt och bra, och fungerade utmärkt. Så man måste inte ha en färdig verklighet att filma av. Men ändå – det är kul. </p> <p>Saken var emellertid den att det var ju snö när jag var ute och plåtade. Och nu är det inte snö, och inte i filmen heller. Men det spelar ju ingen roll för dessa bilder, som egentligen inte ens behöver visas upp än.</p> <p>Sa jag mig. Men inte hjälpte det. Jag måste ut och göra om alltihop. </p> <p>Och nej då, det var ingen snö vid Historiska Museet. I stället har de rivit upp hela Narvavägen framför ingången! Jäklar! Hål, grävskopor och staket!</p> <p class="center"><a href="javascript:window.open(" title="Hist museet"><img src="http://data8.blog.de/media/436/7022436_cc85385fab_m.jpeg" alt="Hist museet"></a></p> <p class="center"><em>Då snö, nu grävplats. </em></p> <p>Jag tog mig runt det och fixade foton ändå. Sedan hade jag tur, för museet har just börjat med sommartid och hade öppet fast det var måndag. In gled jag och fotade vidare. Underbart. </p> <p>Och där förlorade jag mig återigen i sten- och bronsålder. Titta på krukorna här nedanför, se hur de visar att människan inte fungerar utan konst. Vi bygger en hydda, och vi pryder den. Vi väver tyg, och vi väver mönster – hundtandsmönster, till exempel, fanns i yllemantlar redan för flera tusen år sedan. Och vi drejar eller knådar ihop lerkrukor och kan inte låta bli att göra mönster med fingrar, kvistar, strån. Och här står jag många herrans år senare och får direktkontakt med den som njutningsfyllt satt och stack små hål med en blomstjälk eller vad det kan ha varit i leran. Jag får en otroligt stark känsla av hela situationen, av själva personen, hur han/hon luktade och andades, omgivningen, solen, ljuden.</p> <p><a href="javascript:window.open(" title=" arkeologi kruka 1"><img src="http://data8.blog.de/media/443/7022443_8ec40d8c18_m.jpeg" alt=" arkeologi kruka 1"></a><br> <a href="javascript:window.open(" title="arkeologi kruka 2"><img src="http://data8.blog.de/media/437/7022437_3bbc2bc411_m.jpeg" alt="arkeologi kruka 2"></a></p> <p>Och så hälsade jag på <a href="http://www.historiska.se/historia/livsoden/backaskogskvinnan/">Bäckaskogskvinnan</a> som var fiskare och jägare för 9 000 år sedan. Hon var bara 1.51 lång med små händer och fötter, begravd sittande med sina fiskeredskap. Det finns en fin rekonstruktion av hur hennes ansikte och huvud såg ut när hon dog i fyrtio-femtioårsåldern, efter att ha levt ett liv i naturen och fött ett antal barn. </p> <p>Och återigen är jag där, strax efter att hon dött, hon ligger på marken tätt omgiven av barn och vuxna, alla pratar om hur det gick till och hur hon var och var man ska begrava henne. För mig sitter hon inte i en monter på ett museum, hon är fortfarande där.</p> <p><a href="javascript:window.open(" title="Bäckaskogskvinnan"><img src="http://data8.blog.de/media/442/7022442_cb1fec7e18_m.jpeg" alt="Bäckaskogskvinnan"></a><br> <em>Hennes vänsterfot och min.</em></p> <p>Tidsrymderna är enorma. Bäckaskogskvinnan och "Den gamle och barnet", en annan gravplats i en monter nära intill innehållande en äldre man och ett litet barn som lades hos honom vid en senare tidpunkt, räknas alla som stenåldersmänniskor. Ändå är det hela två tusen år mellan henne och dem, lika lång som mellan vår tideräknings början och oss.</p> <p>Jag sliter mig med svårighet och går ut igen. Bakom museet finns sjuttonhundratalshus och bortom dem en stor avröjd grusplan, där en karl går runt med märkliga instrument och tycks liksom stå och grunna vid ett träd. Mäter han hur det mår?</p> <p class="center"><a href="javascript:window.open(" title="Mätning 1"><img src="http://data8.blog.de/media/444/7022444_e7de84f939_m.jpeg" alt="Mätning 1"></a></p> <p>Nej, han mäter av planen för att göra en exakt karta, inklusive alla nivåskillnader och alla träds exakta mått, inför anläggande av en park eller vad det kan vara. Troligen blir det inte ett stort hus i alla fall, säger han.</p> <p>Alla hans data går till en mojäng längre bort. Den svänger och surrar på egen hand. </p> <p><a href="javascript:window.open(" title="Mätning 2"><img src="http://data8.blog.de/media/446/7022446_5e6454ab2d_m.jpeg" alt="Mätning 2"></a></p> <p>Och jag traskar vidare i den allt varmare solen mot Östermalmstorg, köper en glass och tittar in i <a href="http://www.ostermalmshallen.se/om-oss/">Östermalmshallen</a>, anrik och (i alla fall numera) dyr livsmedelshall. </p> <p>Här finns det vackert snidade bås med namn och allt, gott om uppstoppade älghuvuden och fasaner, ställen att äta och svenska flaggor galore.</p> <p><a href="javascript:window.open(" title="Östermalmshallen 1"><img src="http://data8.blog.de/media/447/7022447_eaa52827f7_m.jpeg" alt="Östermalmshallen 1"></a><br> <em>Kycklingar som smakar kyckling!</em></p> <p>Men det finns också en fransk flagga. Och en samisk, den hänger vid butiken där alla expediterna bär plommonstop. Eller kubb, som mannen säger som jag talar med. </p> <p>– Varför har ni en Sapmi-flagga? Är någon av er same?<br> – Nej, nej, här finns inga lappar, säger han helt okänsligt. Men vi har en del norrländsk mat, ren och så. </p> <p><a href="javascript:window.open(" title="Östermalmshallen 2"><img src="http://data8.blog.de/media/448/7022448_3b021cbb47_m.jpeg" alt="Östermalmshallen 2"></a><br> <em>Hallen ser ut som en tegelborg, men titta på den smäckra Eiffeltorns-konstruktionen inuti!</em></p> <p>Och jag går ut och fortsätter neråt Humlegården för nästa fotosession.</p> <p> <small> <a href="http://annikabryn.blogs.se/2013/05/07/perfektionistens-dilemma-och-foton-bronsalder-och-oestermailmshallen-15862959/#comments">Comments</a> </small> </p> http://annikabryn.blogs.se/2013/05/07/perfektionistens-dilemma-och-foton-bronsalder-och-oestermailmshallen-15862959/#commentshttp://annikabryn.blogs.se/2013/05/06/det-blir-sommar-om-en-kvart-15841657/tag:annikabryn.blogs.se,2013-05-05:/2013/05/06/det-blir-sommar-om-en-kvart-15841657/Mon, 06 May 2013 00:08:02 +0200 <p>Man måste snabba sig på med att visa vårbilder från hembygden, eftersom det tydligen blir sommar alldeles strax.</p> <p><a href="javascript:window.open(" title="blombacke"><img src="http://data8.blog.de/media/007/7020007_c59b408606_m.jpeg" alt="blombacke"></a><br> <a href="javascript:window.open(" title="blommor i stan"><img src="http://data8.blog.de/media/008/7020008_3073032cb8_m.jpeg" alt="blommor i stan"></a><br> <em>Blommor bara exploderar ur marken och blad ur träd och buskar, det är nästan chockartat, och det finns blommor överallt.</em></p> <p>Halv tio på lördagsförmiddagen, och frukostserveringen är i full gång på kaféet.<br> <a href="javascript:window.open(" title="frukost på kafé"><img src="http://data8.blog.de/media/009/7020009_c88a131b04_m.jpeg" alt="frukost på kafé"></a></p> <p>På helgerna blir det gullig pappakaravan till parken. Här är två av fyra i samma laddning. Och de tar ju inte snällt gångvägarna till gungorna, de sneddar tufft över grässlänten.<br> <a href="javascript:window.open(" title="pappor i parken"><img src="http://data8.blog.de/media/015/7020015_77705e1929_m.jpeg" alt="pappor i parken"></a></p> <p>Helgerna är förresten de enda gångerna man kan se flickor och mammor nere på fotbollsplanen, utom när skolorna är där. Annars lägger pojkar och män enväldigt och hundraprocentigt rabarber på den. Förmodligen tänker de inte ens på att småtjejer och unga kvinnor inte riktigt vågar sig fram för att kräva att få disponera en plätt att lira på, det blir obehagligt eftersom grabbarna breder ut sig med en sådan självklarhet. </p> <p>Nedan: Det här är kul!<br> <a href="javascript:window.open(" title="uddaträdet"><img src="http://data8.blog.de/media/016/7020016_176693a53b_m.jpeg" alt="uddaträdet"></a></p> <p>Någon gång i forntiden planterades en sned rad av träd tvärs över S:t Eriksplan, inte alls i linje med några gator. När sedan planen renoverades och snyggades till blev det problem med att passa in trädraden i mönstret av räta gångar. Vad göra? Jo, man ordnade en liten extraficka för ett av dem! Helt underbart.</p> <p><a href="javascript:window.open(" title="solcellpapperskorg"><img src="http://data8.blog.de/media/017/7020017_61f1cafd8d_m.jpeg" alt="solcellpapperskorg"></a><br> <em>Solcellsdriven papperkorg som pressar ihop innehållet!</em></p> <p>På den stora ödsliga asfaltgården har man nu puttat undan trädäcket till det, ahum, mer trivsamma hörnet, medan killarna får resten att spela rullskridskohockey på. </p> <p><a href="javascript:window.open(" title="rullskridskohockey"><img src="http://data8.blog.de/media/018/7020018_d684cbfedf_m.jpeg" alt="rullskridskohockey"></a></p> <p>Och runt Karlberg sitter folk och solar medan enstaka båtar puttrar förbi. Ren idyll.<br> <a href="javascript:window.open(" title="solande karlberg"><img src="http://data8.blog.de/media/019/7020019_e1c14c6474_m.jpeg" alt="solande karlberg"></a></p> <p>Jag försökte mata änder med fullkornsbröd som det visat sig att jag inte gillar själv, men flera var alldeles för sömniga och dästa för att riktigt bry sig. Hur dum kan man känna sig? <img src="/img/smilies/icon_smile.gif" alt=":)" class="middle" border="0"></p> <p> <small> <a href="http://annikabryn.blogs.se/2013/05/06/det-blir-sommar-om-en-kvart-15841657/#comments">Comments</a> </small> </p> http://annikabryn.blogs.se/2013/05/06/det-blir-sommar-om-en-kvart-15841657/#commentshttp://annikabryn.blogs.se/2013/05/02/dags-att-starta-om-virrvarrpytt-15816648/tag:annikabryn.blogs.se,2013-05-02:/2013/05/02/dags-att-starta-om-virrvarrpytt-15816648/Thu, 02 May 2013 11:18:19 +0200 <p><a href="javascript:window.open(" title="skraltig TV"><img src="http://data8.blog.de/media/326/7014326_f0e4b1acd0_m.jpeg" alt="skraltig TV"></a></p> <p>Inte nog med att ögonen just nu är vackert röda och måste pysslas och duttas med, TV:n och datorn krånglar samtidigt. När jag sätter på TV:n (nej, jag skriver inte teven eller tvn just yet, däremot tydligen anglicismer) ser den numera ut som ovan, innan den liksom harklar sig invärtes och levererar normal bild. Dags att köpa ny. Ny stor, platt, filmvisarvänlig, tjusig TV. </p> <p>Och på datorn blir det ofta så här. Tja, sanningen att säga ungefär femtio gånger om dagen.</p> <p><a href="javascript:window.open(" title="tvångsavsluta"><img src="http://data8.blog.de/media/327/7014327_5bceb73ed3_m.jpeg" alt="tvångsavsluta"></a></p> <p>Jag kommer inte in på sajter, och sedan kommer jag inte därifrån heller, eftersom datorn optimistiskt laddar och laddar och aldrig kommer till dörren. Dags att köpa ny dator alltså. Eller i alla fall kalla hit en trollkarl som rensar den jag har och återställer mer minne.</p> <p>Daily Mail, den rackarn som inte kan skriva om någon utan att redogöra för vad den har på sig, betygssätta outfiten, och sedan tjata om hur tjock eller pinnmager vederbörande är, publicerar idag helt följdriktigt en artikel om att kvinnor ofta inte uppfattar sina kroppar korrekt. Tänka sig! Kvinnor fick peka ut sig själva på en karta med bilder av tio kvinnofigurer från anorektisk till fet (men inte groteskt fet), och alla pekade fel. Sedan photoshoppade man bilder av kvinnorna och lade dem med deras verkliga utseende bredvid dem de tror att de ser ut som.</p> <p><a href="javascript:window.open(" title="kroppsuppfattning"><img src="http://data8.blog.de/media/328/7014328_f38e683a03_m.jpeg" alt="kroppsuppfattning"></a><br> <em>Så konstigt! Det stämmer ju inte alls!</em></p> <p>Så nu kan kvinnor, utöver att skämmas för sina utseenden, också skämmas över att de har tokig och ängslig kroppsuppfattning.</p> <p>Med mig är det tvärtom. Jag tror alltid att jag är smalare än jag är. På den där kartan hade jag pekat på bild fem, eftersom jag känner mig och rör mig som nummer fem, och faktiskt var för mager i en hel del år. Men i själva verket är jag nummer sju! Kort och rund. Vilket jag såg på en bild från Thailand, där jag står leende bredvid en lång skranglig tysk. Jag såg ut som en pickup truck! Kompakt! </p> <p>De senaste fem åren har jag dessutom åldrats ungefär tio (för att komma ikapp att jag som ut som en barnunge till 45, antar jag), och det har jag inte heller fattat. </p> <p>Det där kan gå åt båda hållen. (Och här kommer en skakande bloggchock, icke för lättskrämt hederligt folk! Beredda?) Here we go, och jag tror faktiskt jag chockat med detta förut – en gång på resa blev jag uppvaktad av intressant person som jag trodde var 35 och alltså fullt lovlig med råge (vill påpeka att jag var singel), och han i sin tur trodde att jag var 35 och därmed inom gränsen för vad han kunde tänka sig. I själva verket var han 21 – <em>21</em>!!! kan man ens vara det? – och jag <del>45</del> 47! </p> <p>Men då var det så dags. Liksom.</p> <p> <small> <a href="http://annikabryn.blogs.se/2013/05/02/dags-att-starta-om-virrvarrpytt-15816648/#comments">Comments</a> </small> </p> http://annikabryn.blogs.se/2013/05/02/dags-att-starta-om-virrvarrpytt-15816648/#commentshttp://annikabryn.blogs.se/2013/05/01/in-disguise-15812336/tag:annikabryn.blogs.se,2013-04-30:/2013/05/01/in-disguise-15812336/Wed, 01 May 2013 01:20:31 +0200 <p>Under asfalten finns en strand.<br> <a href="javascript:window.open(" title="hund och boll"><img src="http://data8.blog.de/media/954/7011954_b4c0091057_m.jpeg" alt="hund och boll"></a></p> <p>Och bakom gardinen finns en sol.<br> <a href="javascript:window.open(" title="blå gardin"><img src="http://data8.blog.de/media/955/7011955_ea114bfd3a_m.jpeg" alt="blå gardin"></a></p> <p>Vill jag minnas.</p> <p>Här sitter jag och kommer inte i säng därför att det är så vansinnigt tråkigt att borsta tänderna. Att lägga sig utan att borsta tänderna är en möjlighet som inte ens dyker upp i den brynska hjärnan. </p> <p>Och ju längre man sitter uppe desto fler gånger hinner man bli hungrig och ta en munsbit av något slag (just nu har jag scones i ugnen), och då måste man ju borsta tänderna ännu mera. Det finns en oskuld – eller om man ska kalla det vanlig simpel fyrkantighet? – i en som faktiskt förvånar en själv ibland. Se där en brist på improvisationsförmåga som säkert är orsaken till att man inte skidar till Sydpolen, åker rymdraket eller upptäcker en spännande paradisö! Jag har inte ens upptäckt Kanarieöarna. </p> <p>Nybakade scones med jordgubbssylt luktar i alla fall gott och är klart lugnande och sömnbefrämjande, och utifrån luktar det rök från valborgeldar i närheten. </p> <p>OK, en sista surfrunda bara, så... </p> <p> <small> <a href="http://annikabryn.blogs.se/2013/05/01/in-disguise-15812336/#comments">Comments</a> </small> </p> http://annikabryn.blogs.se/2013/05/01/in-disguise-15812336/#commentshttp://annikabryn.blogs.se/2013/04/29/trivsamma-platser-15807446/tag:annikabryn.blogs.se,2013-04-29:/2013/04/29/trivsamma-platser-15807446/Mon, 29 Apr 2013 22:42:54 +0200 <p>Nu när våren är på väg och solen skiner och blommorna slår ut, måste man ju ordna en trevlig sittplats på trädäcket ute!</p> <p><a href="javascript:window.open(" title="Trädäck"><img src="http://data8.blog.de/media/294/7010294_3ec5e855d8_m.jpeg" alt="Trädäck"></a></p> <p>Så gott det går.</p> <p><a href="javascript:window.open(" title="asfaltsgård3"><img src="http://data8.blog.de/media/295/7010295_331bdd0b0d_m.jpeg" alt="asfaltsgård3"></a></p> <p>Man får en enorm lust att designa den där asfaltsgården åt dem. Dela upp den i flera rum med trälådor med blommor och buskar emellan, lekplats för barnen, ett par mindre träd i andra lådor. Det fungerar, det hade vi på vår gård utan direktkontakt med mark och matjord innan postmodernistformgivaren slog till. </p> <p>Men trädäcket kanske i alla fall är en bra start? Eller de kanske gillar den fria vidden och den råa asfaltskänslan? </p> <p>Själv har jag suttit i den mysiga lilla trädgården igen, invirad i en tjock filt och bjuden på vaniljbullar och varm dryck av värdinnan, lyssnade på intressanta historier men höll på att frysa ihjäl i solen medan fåglarna sjöng och blåsipporna prunkade, nu är de så stora att t o m jag ser dem. Traskade hemåt runt sjön med ett enda mål i sikte: Att bli varm! Det tog flera timmar med poncho och het choklad att bli människa igen. </p> <p>Peppar, peppar, ta i trä – förkylningar har en tendens numera att aldrig bryta ut. Man känner sig hängig och en aning febrig, men om man låter bli dumheter som att gå ut och illfrysa, brukar det gå över. I största allmänhet har jag ju den där stadiga tron på att bara man försöker ordna så att man är något så när lycklig och gör i alla fall någorlunda det man kom till jorden för att göra, dämpas ens olika krämpor. Det är ingen jättehållbar teori precis, men på ett ungefär? </p> <p> <small> <a href="http://annikabryn.blogs.se/2013/04/29/trivsamma-platser-15807446/#comments">Comments</a> </small> </p> http://annikabryn.blogs.se/2013/04/29/trivsamma-platser-15807446/#comments